ULF-bloggen

Vi såg ett behov av att skapa publiceringskanaler där lärare, rektorer och forskare kan skriva om forskning och utvecklingsarbete i förskola och skola på ett mer populärvetenskapligt sätt. Därför skapade vi Fufos!

Om skribenterna: Ulrika Bergmark är professor i pedagogik och ULF-samordnare vid Luleå tekniska universitet och vetenskaplig ledare vid Utbildningsförvaltningen i Piteå kommun. Hon är även redaktör för tidskriften Fufos.
Sara Viklund är kommundoktorand vid Umeå universitet och Piteå kommun samt biträdande vetenskaplig ledare vid Utbildningsförvaltningen och ledamot i redaktionsrådet för Fufos.

2023-09-13
Våren 2022 publicerades det första numret av den populärvetenskapliga tidskriften Forskning och utveckling i förskola och skola (Fufos). Tidskriften är inrättad av Piteå utbildningsvetenskapliga råd (PUR) och ges ut av Utbildningsförvaltningen i Piteå kommun. Syftet med tidskriften är att erbjuda lärare och forskare en möjlighet att publicera lärdomar gjorda inom exempelvis aktionsforskning, forskningscirklar, examensarbeten och forsknings- och utvecklingsprojekt som utgår från lärares och rektorers frågor kring det pedagogiska arbetet i förskola och skola.

Varför startade tidskriften?
Tidskriften uppkom utifrån ett behov av att skapa publiceringskanaler där lärare, rektorer och forskare kan skriva om forskning och utvecklingsarbete i förskola och skola på ett mer populärvetenskapligt sätt. Det finns redan många vetenskapliga tidskrifter inom det utbildningsvetenskapliga området, men där publicerar främst forskare sina vetenskapliga studier. Genom ULF-satsningen har antalet samverkansprojekt mellan skola och universitet ökat och därmed också behovet av ett forum för samproducerade texter.

Vem kan då skicka in bidrag till Fufos?
Fufos vänder sig till skribenter från förskola, skola och universitet som vill skriva enskilt eller tillsammans. Vi uppmuntrar författare från hela landet att skicka in sina texter och därmed få en unik möjlighet att nå ut med sina resultat och dela erfarenheter med andra. På Fufos hemsida finns författaranvisningar som beskriver vad en artikel ska innehålla och instruktioner för hur man gör för att skicka in en artikel för granskning.

Hur går granskningsprocessen till?
Varje artikel genomgår en extern granskning av en forskare och en verksam lärare eller rektor inom relevant fält. Syftet med granskningen är att ge stöd i arbetet med att utveckla och förbättra texten och samtidigt garantera hög kvalitet. Efter granskningen får författare en skriftlig återkoppling med besked om bidraget är godkänt för publicering eller ej samt vilka eventuella bearbetningar som behöver göras innan publicering. Accepterade bidrag publiceras elektroniskt på Piteå kommuns hemsida via open access.

Hittills har tidskriften kommit ut med tre nummer. Förskollärare, lärare, rektorer och forskare har skrivit artiklar om exempelvis läsning och litteraturundervisning i grund- och gymnasieskola, samverkan mellan lärare och forskare i forskningscirklar, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i grundskolan, lek och digitalisering i förskolan, hälsofrämjande arbete i grundskolan, rektorers pedagogiska ledarskap samt hur FoU-arbete kan iscensättas i en förvaltning.

Vi hoppas att många av er som bedriver ULF-projekt ser möjlighet att skicka in textbidrag till Fufos!

Svensk skola ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är nu drygt tio år sedan det skrevs in i skollagen och ”Forskning säger...” och ”Enligt forskning...” är numera välbekanta fraser i samtal kring undervisning och skolutveckling. 

Om skribenten: Anna Bengtsson är verksamhetsutvecklare på utbildningsförvaltningen i Växjö kommun.

2023-08-16
Enligt skollagen ska utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Skollagens bestämmelse har alltså satt fokus på att kunskap från vetenskapliga studier, tillsammans med de professionellas erfarenheter och kunskap, spelar en viktig roll i allt arbete i förskola och skola. Det centrala syftet och uppdraget är att alla barn och elever ska få en likvärdig utbildning av god kvalitet. I klarspråk betyder detta att lärare och skolledare ska basera sin yrkesutövning på forskning, såväl som systematiskt utforska och pröva sin egen verksamhet. 

”Säger ni forskning en gång till så spyr jag!” är titeln på en nyligen publicerad avhandling. Titeln är aningen besvärande och samtidigt väldigt precis.  

Saknat tillräckliga strukturer
Det finns säkert tillfällen då även du har använt lagparagrafen ”på vetenskaplig grund” med en långtifrån vetenskaplig ansats. Kanske har du använt enskilda rapporter och studier för att bekräfta dina egna personligt valda teorier om undervisning, och de artiklar som eventuellt skulle stå för en motsägelse verkar du ha valt bort, bara så där, för du minns dem inte. Du kanske helt enkelt saknat gedigna kunskaper på forskningsområdet för att kunna värdera resultatet. Systematiska forskningsöversikter är det brist på och förmodligen har du inte haft tillgång till databaser för att kunna jämföra med liknande studier.

Med andra ord, det har kanske inte funnits tillräckliga strukturer för att på ett tillförlitligt vis föra ut resultaten från utbildningsvetenskaplig forskning till förskola och skola. Vidare har vi inte heller utforskat vad praktiknära forskning kan vara. Tills nu.

Utbildningsförvaltningen i Växjö kommun och kunskapsmiljön Utbildning i förändring på Linnéuniversitetet har under flera år tillsammans utvecklat modeller och arenor med fokus på praktiknära forskning. Nu har dessa samverkansmodeller ytterligare stärkts och befästs genom ULF. 

Lyfta alla kompetenser
För oss kännetecknas praktiknära forskning av att den utgår från de behov som identifierats av yrkesverksamma. Utifrån förskolors och skolors identifierade behov och utvecklingsområden matchas sedan forskare med ömsesidiga intresse för att delta i ett praktiknära forskningsprojekt. I våra projekt är det sedan forskare och förskollärare/lärare och rektor som tillsammans avgränsar och formulerar forskningsfrågor och vi lägger vikt vid att lyfta samtliga kunskaper och kompetenser som finns i projektgruppen.

Forskningsresultaten avser att bidra med kunskap om hur undervisningen kan utvecklas och förbättras. En bärande idé i projekten är att strategiskt stärka och tydliggöra ett vetenskapligt förhållningssätt, samt öka kunskap om praktiknära forskning och forskningens roll för kvalitetsutveckling av förskola och skola. Projekten ska även bidra till former för att långsiktigt och systematiskt bygga upp kunskap med utgångspunkt i vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. 

Hjälpa skolledare att fatta beslut
Ett av våra pågående projekt undersöker förståelsen av beslutsfattande för det kollegiala lärandet. Inom utbildningsvärlden är kunskap och samarbete bland lärare avgörande för att höja kvaliteten på undervisningen. Det kollegiala lärandet, där kunskapsutveckling sker genom utbyte mellan individer inom en etablerad yrkespraktik, har visat sig ha en positiv effekt på undervisningskvaliteten enligt forskning.

Trots detta finns det brister när det gäller forskningen kring vilka faktorer som främjar det kollegiala lärandet. Detta innebär att skolverksamheter ofta behöver hitta egna sätt att främja detta viktiga lärande. Projektet strävar på lång sikt efter att utveckla pålitliga modeller som hjälper skolledare att fatta beslut kring det kollegiala lärandet. Syftet är att identifiera hur skolledare använder olika kunskapsformer för att fatta konkreta beslut och strategier som stödjer det kollegiala lärandet.

Projektets fokus ligger på hur kunskap omsätts till praktiska beslut. Genom att studera olika processer för beslutsfattande och bedöma deras tillförlitlighet och relevans, stärks skolledarnas förmåga att tillämpa vetenskaplig grund i sin verksamhet. Forskargruppen organiserar en serie fokusgruppssamtal med en styrgrupp bestående av rektorer, programansvariga och förstelärare. Under dessa samtal diskuteras beslutsfattande i olika skeden, såsom planering, genomförande och utvärdering av åtgärder som rör det kollegiala lärandet. Diskussionen berör också vilka typer av underlag som är nödvändiga för beslutsfattandet, såsom aggregerad elevdata, anteckningar från möten med lärargrupper och professionella erfarenheter. Genom att analysera transkriberingarna från fokusgruppssamtalen undersöker forskarna hur dessa underlag påverkar beslutsprocessen.

En mer relevant kunskapsbas
Vi ser fram emot att följa projektet men såklart även övriga projekt. Just nu är det ett tiotal praktiknära forskningsprojekt som rullar utifrån modellen med fokus på språkutveckling, problematisk skolfrånvaro, bedömning, matematikundervisningen som exempel.

Som huvudman uppfattar vi att vår samverkansmodell leder till forskning som är relevant för förskola och skola genom att yrkesgrupper inom vår verksamhet kan ta initiativ till forskning, inte bara forskare inom akademin. Det bildar en viktig del av infrastrukturen för att för ut forskning till verksamheten och visionen är att samverkansmodellen ska vara en del av våra professionellas yrkesutövning inom förskola och skola och även för lärarutbildningen. När teori och praktik vävs tätare ihop stärks även lärarutbildningen - dels genom en mer relevant kunskapsbas och dels genom ökade möjligheter för studenter att vara del av skolans forskning- och utvecklingsmiljöer.

Samverkan mellan Linnéuniversitetet och oss huvudmän har utvecklats i takt med att det skapats förståelse för vandras arbete. Samverkan har kännetecknats av ett utforskande och prövande arbetssätt. Nästa steg innebär att befästa denna mötesplats mellan akademi och praktik, huvudman och lärosäte samt lärare och forskare, underbyggt av ett ömsesidigt intresse av att systematiskt och långsiktigt bygga kunskap på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Är enhetscirkeln en lyx eller en nödvändighet?

På NTI gymnasiet Johanneberg ser lärarna i matematik att eleverna lär sig vissa procedurer för att lösa ekvationer, men att de inte har förståelse för funktionerna bakom lösningen. Nu tar de fram ett lektionsupplägg som ska ge eleverna en crash-course i trigonometriska ekvationer inom ramen för ett ULF-projekt.

Om skribenterna: Magnus Rydell, Kristina Nilsson, Victor Huke och Lisa Strand är lärare i matematik på NTI gymnasiet Johanneberg i Götebrog. Laura Fainsilber är universitetslektor vid Algebra och matematik, Chalmers.

2023-02-27
I kursen Matematik 4 på gymnasiet introduceras trigonometriska ekvationer som är ekvationer där det okända är en vinkel. I dessa ekvationer används de trigonometriska funktionerna sinus, cosinus och tangens. Ett enkelt exempel är ekvationen nedan där x är en vinkel.

Om du minns matematiken från skolan så känner du igen funktionerna sinus, cosinus och tangens som hjälpmedel för att beräkna vinklar i rätvinkliga trianglar, som på bilden nedan.

Lösningen till en trigonometrisk ekvation är inte alltid entydig utan det kan finnas flera vinklar som uppfyller ekvationen, t.ex:

Detta beror på att de trigonometriska funktioner är symmetriska och periodiska. En liknelse är att den analoga klockans visare pekar åt samma håll både kl. 02:00 och kl. 14:00 varje dygn. Det finns alltså oändligt många tidpunkter då visaren pekar i en given riktning.

Att lösa dessa ekvationer

Det vanligaste verktyget för att beskriva att trigonometriska funktioner är periodiska och symmetriska är Enhetscirkeln (se bild 4). Men vi lärare vet, både av personlig erfarenhet och från våra elever, att enhetscirkeln är svår att förstå eftersom den kräver att eleven utvidgar sin förståelse av sinus och cosinus bortom vinklarna i en triangel. Som exempel såg vi ju tidigare att ett svar på ekvationen sin(x)=½ är 150 grader, men i en rätvinklig triangel kan inte en vinkel vara större än 90 grader (se bild 2). Därför är det många som skippar att lära sig enhetscirkeln och istället lär de sig en procedur för att lösa ekvationerna, men ingen förståelse bakom.

Detta syns tyvärr ganska tydligt i resultat på nationella proven i matematik 4. Vi gick genom 4 års resultat med mellan 60 - 90 teknikelever i varje årskull och sammanställde andel elever som tog delpoäng eller fullpoäng på trigonometriska uppgifter. Nedan syns svarsgraden för uppgifter på E-nivå, där röda staplar är andelen som svarat helt korrekt på en trigonometrisk uppgift med samtliga svar (vissa frågor har inte 2p).

De vanligaste felen vi ser är att elever inte redovisar samtliga lösningar, eller fel lösningar utifrån en felaktig förståelse av de trigonometriska funktionerna. Och detta är alltså uppgifter på E-nivå med i stor del starka elevgrupper som studerar på teknikprogrammet.

Learning Study om att introducera enhetscirkeln
För att öka vår egen förståelse för undervisning om enhetscirkeln och dess nytta genomför vi en Learning Study i ämnet. Vi inledde med en förstudie om grundläggande förståelse för vinklar. T.ex. ville vi säkerställa att eleverna inte kommer in kursen med missförstånd som att likformiga trianglar i olika storlekar skulle ha olika vinklar. Till vår glädje fanns det inte några missförstånd i någon större utsträckning.

Vi fick även möjlighet att göra en enkät med studenter på matematiklärarprogrammet på Göteborgs Universitet i vilka kunskaper de går in med och kommer ihåg kring enhetscirkeln. Av detta resultatet såg vi att många mindes att enhetscirkeln var något bra, men inte hur den fungerade.

I skrivande stund jobbar vi med ett lektionsupplägg inom Learning Study-konceptet som ska resultera i en bra inledande lektion i trigonometriska ekvationer och enhetscirkeln. Idén är att introducera trigonometriska ekvationer på liknande sätt som i denna text, dvs. att titta på antalet lösning och att visa att det finns lösningar som svarar mot vinklar som är över 90 grader. Vi hoppas att det får elever att se behovet av enhetscirkeln istället för att förlita sig på en procedur som utgår ifrån trianglar. Nedan är två bilder som vi jobbar utifrån och ska testa.

Vår rubrik syftar till en diskussion vi hade om man kan klara sig utan enhetscirkeln. Och det kan man bevisligen eftersom några av oss själva aldrig förstod den och ändå sitter här. Men vi tvingades förstå den inom våra högre matematikstudier och då insåg det brillianta och enkla i modellen, och nästan då ångrade att vi inte gav den en chans som gymnasieelever själva. Vi anser att det är en lyx, och en lyx vi vill ge våra elever.

Elevers prestationsångest blir ULF-projekt på Kulturama

Två av ULF-projekten på Kulturama rör frågor om prestationsångest hos elever och utvecklande av inre motivation för den egna kunskapsutvecklingen. Projekten är sprungna ur musiklärares egna erfarenheter av utmaningar inom musikutbildning på gymnasienivå.

Om skribenten: Helene Franzén är biträdande rektor på Kulturama konstnärliga utbildningar och Kulturama gymnasium. Kulturama driver de praktiknära forskningsprojekten tillsammans med Kungliga musikhögskolan (KMH). 

2023-02-08
Kulturama gymnasium i Stockholm erbjuder alla fem inriktningar som finns inom det nationella Estetiska programmet. På Kulturama bedrivs fyra praktiknära forskningsprojekt. Samtliga projekt kommer från musiklärares egna erfarenheter av utmaningar inom musikutbildning på gymnasienivå.

Två av projekten rör frågor om prestationsångest hos elever och utvecklande av inre motivation för den egna kunskapsutvecklingen, medan de två andra fokuserar på organisationsutveckling för ett professionellt kollegium. Lektor Susanna Leijonhufvud från KMH är handledande forskare i dessa projekt tillsammans med Johan Nyberg, fil. dr Musikpedagogik och projektsamordnare på KMH. Sammanlagt deltar sex musiklärare och två skolledare i projekten.

Måndagen den 23 januari 2023 var det dags för vårens kick-off för ULF-arbetet på Kungliga musikhögskolan (KMH). Efter gemensam lunch inleddes eftermiddagen med att akademichef Per-Henrik Holgersson tillsammans med projektledare Anna Backman Bister och projektsamordnare Johan Nyberg hälsade välkommen. Därefter följde en intensiv workshop med att diskutera igenom den första fasen av de praktiknära forskningsprojekt som pågått sedan läsårsstarten på Kulturama. 
 
Fokus blev att gå igenom det material som de olika lärarna hittills samlat in; lektionsobservationer, enkäter, intervjuer, gruppdiskussioner och loggböcker. Kritiska diskussioner fördes kring huruvida dessa material kommer att kunna svara på de olika forskningsfrågor som vuxit fram i projekten under hösten. ”Det är mycket spännande att följa en sådan organisk process där profession, erfarenhet, forskningsmetodik och nyfikenhet flätas in i varandra.”, säger Susanna Leijonhufvud, lektor vid KMH och tillika handledare i dessa ULF-projekt. 

Efter denna workshop diskuterades olika idéer för output och dissemination av projekten som kommer att ta vid om cirka ett år. Avslutningsvis planerades vårens upplägg med arbete, forskarmöten, korrespondens och deadlines för texter. Vi ser alla fram emot det planerade seminariet i maj månad när vi, på någon trevlig uteservering i Hammarby sjöstad, efter ordinarie arbetstid under körbärsträdens blom, på djupet kan diskutera Donald Schööns The Reflective Practitioner.

Att använda data för att undersöka om elever behöver extra stöttning

Tekniken går framåt och kan ge oss möjligheter att stödja lärande än mer, en metod med stor potential kallas learning analytics. Vore det inte drömmen om du som lärare hade en hjälpreda som löste mycket av det administrativa ansvaret som läraryrket medför. Istället för att ägna tid till administrativa utmanande system kunna prioritera undervisning.

Om skribenterna: Niklas Karlsson och Albin Lundell har under våren 2022 genomfört sitt slutgiltiga examensarbete på Masternivå, vid programmet Civilingenjör och Lärare på KTH. Examensarbetet genomfördes som ett praktiknära samarbete tillsammans med en gymnasieskola inom K-ULF-projektet.

2023-01-20
Vi är påväg till att få en hjälpreda om vi lyckas etablera Learning analytics och ägande och standardisering av elev- och skoldata inom den svenska skolan. Men det är inte helt lätt idag eftersom mängden och kvaliteten av data är liten, stor spridning av plattformar och system och teknisk kompetens saknas i många fall. I vår masteruppsats har vi undersökt hur Learning Analytics skulle kunna användas för att stödja elevers lärande. 

Enligt SCB är det idag 30 % av svenska gymnasieelever som inte erhåller examen inom tidsramen av tre år. Det är känt att en oavslutad gymnasieutbildning missgynnar både eleven och samhället i stort. Ett första möjligt steg mot att förebygga att elever avviker från gymnasiet innan examen är att tidigt indikera vilka studenter som är på väg mot ett underkänt betyg i kurser. En väg att gå är att ta hjälp av tekniken och data. Jämförs den svenska skolan med företagsvärlden halkar den efter i den samhällsteknologiska utvecklingen. Företag som Google och Amazon samlar in data för att kunna optimera sina produkter och underlätta för kunder. Varför skulle man inte kunna göra samma sak inom den svenska skolan för att optimera för elever och underlätta för lärare? Just denna kunskapslucka utgjorde grunden för den masteruppsats som vi skrev.  

Learning Analytics är en tillämpning av användning av stora datasamlingar och definieras som insamling, analys och rapportering av data från elever för att förstå och optimera deras lärandeprocess. Med data från en gymnasieskola utförde vi i samarbete med K-ULF under våren 2022 en masteruppsats. Syftet var att försöka skapa en algoritm som indikerade ifall elever skulle erhålla ett godkänt betyg eller inte. Därefter är tanken att läraren skulle kunna använda denna algoritm i samband med utvecklingssamtal utifrån önskemål från verksamheten. Studien förutsatte en infrastruktur som möjliggjorde datainsamlingen. Dels it-system men också teknisk kompetens som möjliggjorde samverkan både juridisk och praktisk handhavande. Elevers diagnosresultat, frånvaro, betyg och läroplattformsaktivitet är exempel på datapunkter som kontinuerligt samlats in. 

Utifrån resultaten i vår masteruppsats ser vi att det finns stora möjligheter till att använda sig av Learning Analytics för att hjälpa elever. Mer specifikt undersökte vi först vilken typ av datapunkter som är av hög vikt för att bedöma hur det går för eleven. Det vi såg var att frånvaro, läroplattformsaktivitet och tidigare betyg från kurser inom samma ämne bidrog mycket för att möjliggöra klassificering. Fortsatt byggdes och tränades algoritmer. De algoritmer som konstruerades för att klassificera elever hade en träffsäkerhet på ungefär 70%. Det som byggdes var därför ett steg på vägen för att Learning Analytics i framtiden ska kunna etableras i bredare utsträckning. Dock såg vi ett tydligt problem som i dagsläget omöjliggör en förbättring av Learning Analytics inom den svenska skolan. Detta problem är att kvaliteten och mängden av den data som finns tillgänglig är alldeles för dålig eller på tok för liten. I studien användes datapunkter från 700 elever. Detta är för lite data för att algoritmer ska anses vara säkra och trovärdiga. Därför behövs mer data från fler skolor.  

I jämförelse med stora företag som sitter på en massa data så äger de svenska skolorna i många fall inte ens sin egen data. Enligt en artikel av Skolvärlden så behöver skolor och kommuner i många fall betala för sin egen data. Ett problem som inte nämns i artikeln är hur upphandlingen gick till. Det står inget om att huvudman behöver ställa större krav och ha mer förståelse av vikten av att äga sin egen data vid förhandlingsbordet. Detta för att inte investera i system där IT-företagen som byggt systemet också har äganderätt till datan. IT-företagen har för länge sedan redan insett storheten i att äga och kunna analysera data. Kanske Skolverkets riktlinjer kring teknisk standard kan bidra till en förbättring? Riktlinjer syftar till att säkerställa att system kan fungera integrerat samt för att underlätta administrationen för lärare. Riktlinjer kring vilka system och hur man ska äga data hade även det behövts. Vi behöver därför fler skolor som har tillgång och tillstånd att samla och hantera sin egen data. Om system som möjliggör att skolor kan samla in och hantera data konstrueras så ökar möjligheterna för Learning analytics. 

Learning analytics står som sagt och knackar på dörren. Men det är ingen som öppnar. Jämfört  med  företagsvärlden så halkar skolan allt mer efter. Den tekniska kunskapen finns för att skapa algoritmer som kan hjälpa elever att utvecklas till fullo. Lärares intresse finns för att utnyttja kunskapen, men det finns inte tillräckligt med data för att göra detta och den data som finns är ofta ej tillräckligt bra. Så innan Learning analytics kan komma att bli verklighet behöver skolan börja äga och hantera data. Skolverket spelar en viktig roll genom att bistå med riktlinjer och kompetens för att skapa en samordning.

Vidare läsning finns här:
● Examensarbete: Early Warning System of students failing a course
● K-ULF - Kompensatorisk undervisning för lärande och forskning 

Om att vara ny huvudman inom ULF

Om skribenterna: Katarina Sweding är sedan 2020 skolchef och förvaltningschef på barn-och utbildningsförvaltningen i Salems kommun. Malin Gulde är verksamhetsstrateg i Salems kommun och arbetar bland annat med kompetensförsörjnings-och utvecklingsfrågor. 

2022-08-11
Hösten 2015 påbörjade Salems kommun ett samarbete med Södertörns högskola om försöksverksamhet med övningsförskolor för förskollärarstudenter. Sedan dess har Salems kommun varit ett s.k. CPU, Centrum för professionsutveckling, och övningskolverksamheten har kommit att permanentats samt utvidgats till att omfatta fler verksamheter. Samarbetet med Södertörns högskola har genom åren fördjupats på flera plan och när vi i slutet av 2021 fick en förfrågan om Salem skulle vilja gå med i ULF som ny huvudman blev vi direkt intresserade.

Efter inledande möten med högskolan och den redan befintliga huvudmannen Huddinge kommun stod det snabbt klart hur brett ULF är och vilka möjligheter som finns. Skolorna i Salems kommun deltar sedan 2020 i forsknings-och utvecklingsprogrammet Datadriven skolförbättring, tillsammans med Ifous, Stockholms universitet och Linnéuniversitetet och har därigenom kommit en bit på vägen med att ta fram frågeställningar att beforska. De huvudsakliga utvecklingsområdena som våra skolor arbetat med i detta projekt har varit språkutvecklande arbetssätt, studiero, matematik samt delaktighet och inflytande. Detta ser vi som en bra ingång i ULF och att tacka ja till att gå med i samarbetet var var därför ett enkelt val.

Under våren har vi blivit inbjudna att delta i de redan existerande forum som Huddinge kommun och Södertörns högskola tillsammans tagit fram. Att komma in som ny huvudman i redan upparbetade strukturer och forum har gått väldigt smidigt och Huddinge kommun är en kommun som vi är vana vid att samverka med sedan tidigare, bl.a. då detta också är en CPU-kommun. Representanter från Södertörns högskola har bjudits in för att presentera ULF för alla chefer i Salems barn- och utbildningsförvaltning och vi har gemensamt planerat för bl.a. workshop/seminarium med temat elevhälsa/skolsociala frågor och forskardagar kommande läsår, vilket vi ser som vårt uppstartsår. 

Bara två veckor efter att avtalet undertecknades blev vi inbjudna till firandet av ULF 5 år på Playhouse teater. Det blev en väldigt intensiv, men trevlig och inspirerande start och vi ser fram emot att vid nästa firande inte bara delta som åskådare, utan även ha spännande resultat och erfarenheter att dela med oss av!

Fem år med ULF - panelsamtal och mingel på Playhouse Teater!

Den 3 maj arrangerades eventet "Fem år med ULF - professionens röster har blivit starkare" på Playhouse Teater i Stockholm. Lärdomar och erfarenheter summerades och diskuterades, ett stort arbete och en spännande framtid firades!

En lyckad symbios mellan forskare och lärare

Om skribenterna: Lärarna Anna Svensson och Katarina Ottander deltar tillsammans med Eva Knekta, lektor, i ULF-projektet “Undervisning idag och för framtiden - Medborgarbildning inom yrkesprogrammen”. Projektet är ett samarbete mellan Umeå Universitet och Örnsköldsvik kommun. Målsättningen är att undersöka hur undervisning i historia, naturkunskap, religion och samhällskunskap på yrkesprogrammen kan struktureras för att stimulera och väcka yrkeselevers vilja och förståelse för att vara aktiva medborgare.

2022-02-25
I ULF-projektet “Undervisning idag och för framtiden - Medborgarbildning inom yrkesprogrammen” ingår fem forskare från olika discipliner och 12 lärare från två skolenheter som representerar olika yrkesprogram och ämnen. Målet, att utveckla elevers vilja och förståelse för att vara aktiva medborgare, lägger vi nog alla olika innebörd i. I vårt ULF-projekt har vi valt att fokusera främst på perspektivmedvetenhet samt kritiskt tänkande. Arbetet har skett både på ett mer tvärvetenskapligt plan i den stora gruppen och mer undervisningsnära i ämneslagen. I ämneslaget för naturkunskap valde vi att fokusera förmågan att kritiskt reflektera kring vetenskap och pseudovetenskap och hur vetenskapen och det vetenskapliga språket kan brukas och missbrukas. Vi hade också en önskan att förmedla hopp och en känsla av att det går att påverka i vilken riktning samhället utvecklas. 

Parallellt med ULF-projektet jobbade Eva med att utveckla en enkät kring miljömedborgarskap och erbjöd oss lärare att undersöka om den kunde fungera som ett undervisningsverktyg för att väcka elevernas tankar kring att aktivt bidra till ett miljövänligare samhälle. Anna och Katarina såg inte direkt nyttan med att använda enkäten i undervisningen. De blev ändå lite nyfikna och bestämde sig för att prova enkäten i två av sina klasser. 

Vi började med att diskutera frågorna tillsammans och Anna och Katarina testade sedan enkäten i var sin klass i början av Naturkunskapskursen. Då upptäcktes frågor som var otydliga för eleven och som behövde bearbetas. Vi konstaterade också att eleverna tog sig an enkäten seriöst. I Katarinas klass skapade enkäten inga diskussioner bland eleverna medan i Annas klass började eleverna diskutera olika typer av handlingar och hur de skulle agera om 10 år då de troligen flyttat hemifrån. När vi sedan alla tre följde upp våra erfarenheter med att genomföra enkäten insåg vi att den dels kunde vara en del av ett lektionsinnehåll som handlade om olika sätt att påverka samhället i den riktning en önskar, dels att det går att återknyta till enkäten under kursens gång när olika miljö- och hållbarhetsfrågor diskuteras och på så sätt under kursens gång få elever att reflektera över hur de kan påverka vilken riktning samhällsutvecklingen kan ta. Tanken är också att eleverna i slutet av kursen tittar tillbaka på enkäten och reflekterar över sina tidigare svar.

Enkäten förbättras ytterligare både utifrån Anna och Katarinas upplevelser och kommentarer från eleverna. Dessutom utvecklades ett tillhörande lektionsförslag som både kommer att användas inom forskning och fortsatt undervisning. 

Detta lilla miniprojekt inom vårt ULF-projekt är ett enkelt och tydligt exempel på hur samverkan mellan lärare och forskare gynnar både forskning och undervisning och bidrar till skolutveckling. Att få samtalspartners med olika bakgrund och perspektiv öppnar ögonen för bland annat olika angreppssätt och syften med undervisningen. Projektet gjorde att vi som lärare testade något nytt som var utanför vår bekvämlighetszon. Att som lärare genomföra en undervisningsaktivitet som du inte är bekväm med är svårt. Framför allt upplevde Katarina och Anna att det fanns ett dilemma mellan elevens integritet i ett klassrum och att svara på personliga frågor om ens egna agerande i förhållande till miljöfrågor. Därför var det också svårt att i förhand se vilket lärande som enkäten skulle ge. Skulle det i vissa klasser skapas ett motstånd mot naturkunskapsundervisningen, en förväntan att i den här kursen ska eleven tänka och tycka på ett visst sätt?

Genomförandet i de första klasserna blev trevande och osäkert, men genom diskussioner i projektgruppen fick vi lärdomar som vi kommer att ta med oss när vi genomför denna aktivitet igen nästa läsår. Projektet med enkäten gjorde också att vi genomförde enkäten i alla klasser. Det utmanade våra föreställningar om vad som passar i ”killkodade” respektive ”tjejkodade” yrkesprogram. Det vi som naturkunskapslärare också konstaterade var att det var bra med en enkät som kombinerade ämnesinnehållet miljö och medborgarbildning och därmed blev enklare att använda i vår kurs. För Eva var det otroligt värdefullt att få utveckla sin enkät tillsammans med verksamma lärare och få den utprovad av målgruppen. Samarbetet har gjort enkäten mycket bättre anpassad till gymnasieelever. Det känns också roligt att ha bidragit till att utmana Anna och Katarina att testa något nytt och att tillsammans arbetat fram ett undervisningsupplägg som kan ligga till grund fortsatt undervisning kopplat till miljömedborgarbildning. En positiv symbios mellan forskare och lärare!

Vi har skrivit ett examensarbete om att planera för avritualisering i matematikundervisningen med GeoGebra

Om skribenterna: Ida Fantenberg Niklasson och Nelly Wannberg har under hösten 2021 genomfört sitt slutgiltiga examensarbete, vid programmet Civilingenjör och Lärare på KTH. Examensarbetet genomfördes som ett praktiknära samarbete inom K-ULF-projektet.

2022-02-07
Från starten av examensarbetet var vi båda intresserade av att göra ett arbete som handlade om digitaliseringen av matematikundervisningen. Vi tog kontakt med K-ULF-projektet och därifrån utvecklade vi våra frågeställningar i samråd med några gymnasielärare i matematik. Fokuset hamnade på att stödja lärarnas planering av arbetet med GeoGebra i klassrummet, där alla elever ska ges en möjlighet att arbeta utforskande. Utforskande arbete innebär en avritualisering av procedurer, det vill säga att gå från imitativt och procedurorienterat lärande till att ha ett eget agentskap i lärandet.

Arbetet började med en förstudie, bestående av intervjuer med lärare, där det bland annat framgick att lärare kan känna sig osäkra med att börja använda det digitala verktyget GeoGebra. Det framgick även att elever ibland använder GeoGebra på ett procedurorienterat sätt. Enligt lärarna var fokuset för eleverna då främst att utföra en viss algoritm i GeoGebra istället för det matematiska innehållet. Därför beslutade vi att konstruera en utbildande lärarhandledning för att motverka lärarnas osäkerhet. Därtill togs stöd från ett kommognitivt ramverk om lärande för att stötta lärarna att formulera uppgifter i GeoGebra som fokuserar på det matematiska innehållet. För att vara tidsbesparande inkluderades ett lättöverskådligt flödesschema för planering.

Examensarbetet genomfördes med stöd i designbaserad forskning (DBR) enligt en modell som tillät ett praktiknära samarbete med aktiva lärare vid utveckling av lärarhandledningen. Tre cykler genomfördes, med tre faser i varje cykel, och involverade bland annat att designa lärarhandledningen och att utvärdera både lärarhandledningen och den teori som låg till grund för designen. Utvärderingen gjordes med hjälp av fokusgrupper. På grund av arbetets begränsade tidsomfattning testades aldrig lärarhandledningen i klassrummet, utan vi fokuserade istället helt och hållet på lärarnas åsikter och deras planeringsarbete. Första cykeln av arbetet inkluderades i ett konferensbidrag till MADIF-13 i mars 2022, håll utkik efter publikationen!

Resultatet av designprocessen var en slutgiltig prototyp av lärarhandledningen, samt en teoretiskt beskrivning med tillhörande exempel på uppgifter som skapats med hjälp av lärarhandledningen.Ytterligare resultat involverade en analys av avritualisering som hjälpmedel för planering och dess relevans i det kompensatoriska uppdraget.

Vidare läsning finns här:

• Examensarbete: Att planera för avritualisering vid undervisning med GeoGebra Lärarhandledningen ligger som bilaga.

• K-ULF - Kompensatorisk undervisning för lärande och forskning 

Tre snabba frågor och svar om våra erfarenheter

Vad tar vi med oss från exjobbet ut i arbetslivet?
Ida: En bättre tidsuppfattning av ett större arbete. Både hur lite och mycket tid vissa saker tar, men också vikten av diskutera med andra för att ta sig vidare.
Nelly: Det ska bli spännande att ta med lärarhandledningen ut på klassrumsgolvet och testa den med elever.

Om vi skulle göra om exjobbet, vad hade vi gjort annorlunda?
Ida: Jag hade velat hålla fler fokusgrupper och pratat med fler lärare. Det var både givande och roligt att vara moderator!
Nelly: Jag hade velat vinkla arbetet för att möjliggöra elevdeltagande i undersökningarna som gjordes. Det blir istället ett arbete för vidare forskning!

Vad är vårt bästa minne från samarbetet med K-ULF?
Ida: Alla måndagsförmiddagar som spenderades på zoom, med intressanta diskussioner och mycket inspiration från alla lärare!
Nelly: Att delta i K-ULFs verksamhet även utanför ramarna för exjobbet och diskutera, bland annat, praktiknära forskning och VFU.

Självständiga arbeten, forskning och skola – en trio med outnyttjad potential

Inom lärarutbildningar vid svenska lärosäten skrivs det årligen en mängd självständiga arbeten. Dessvärre skrivs dessa arbeten sällan inom ramarna för större forskningsprojekt i nära anslutning till skola och klassrum. Genom detta går man miste om möjligheten att erbjuda lärarstudenter en inblick i forskarvärlden och att höja statusen för kombinationstjänster för disputerade lärare, menar Gustaf J. Bjurhammer, doktorand i pedagogik vid Uppsala universitet och doktorandrepresentant inom ULF.

2021-11-30
Den statliga ambitionen om en forskningsbaserad skola har en lång historia och ULF-avtalet kan ses som en samtida del av denna. Genom ULF-avtalet ges lärare i för-, grund- och gymnasieskola möjlighet att inte bara vara passiva konsumenter av forskning utan även delta aktivt med att ta fram forskningsresultat med relevans både för den egna professionen och för det vetenskapliga samfundet. I detta inlägg berörs frågan om varför självständiga arbeten inom lärarutbildningarna i högre grad än idag bör integreras med det arbete som sker inom ULF-avtalet. Inlägget speglas dels av min roll som handledare av uppsatser inom lärarutbildningarna, dels av rollen som doktorandrepresentant inom ULF-avtalets uppsalanod.

Frågan om självständiga arbeten på lärarutbildningen tangerar tre centrala aspekter av en forskningsbaserad skola: akademiseringen av lärarutbildningarna under 1970-talet, relationen mellan ämneskunskaper och kunskaper inom utbildningsvetenskapliga ämnen som pedagogik, ämnesdidaktik etcetera samt möjligheten att etablera kombinationstjänster som öppnar upp för disputerade lärare att stå med ena foten på lärosätet och den andra ute i skolverksamheten.

De två först nämnda aspekterna tangerar delvis varandra och belyser frågan om vad lärarutbildningarna är för typ av utbildningar. Hur mycket historia (läs: ämneskunskap) behöver man egentligen läsa för att undervisa en grupp elever i grundskolan? Vad har skiftet från metodik till ämnesdidaktik inneburit för lärarstudenters förberedelser inför deras framtida yrke? Vilken roll spelar pedagogikämnet i dagens lärarutbildning? Vissa talar om en ”praxis-chock” som drabbar nybakade lärare under de första åren i arbetslivet. Jag vill argumentera för att akademiserade lärarutbildningar med gedigna ämneskunskaper inom dels undervisningsämnena, dels de utbildningsvetenskapliga ämnena, är att föredra framför en mera praktiskt inriktad yrkesutbildning. Anledningen till detta är den svårnavigerade skolkontext som möter dagens lärare. För att ta sig an ett sådant sammanhang krävs en god akademisk grund. En sådan grund ger nämligen möjlighet till ett reflekterande förhållningssätt till skolans uppdrag och därtill kompetensen att finna handlingsalternativ i relation till de vägval som lärare dagligen ställs inför. Påståendet att en lärarstudent inte skulle behöva ha kunskaper om grundläggande teorier om lärande, socialisation, identitetsskapande och social reproduktion – utan direkt praktisk tillämpningsbarhet - är lika märkligt som att påstå att en statsvetarstudent inte skulle behöva kunna politisk ideologi och historia för att senare arbeta på en myndighet eller ett departement.

Med detta sagt kan självständiga arbeten inom lärarutbildningarna med fördel riktas mot forskning som bedrivs i nära anslutning till olika pedagogiska praktiker. Genom att skriva arbeten inom ett större forskningsprojekt – vilket idag sker vid vissa lärosäten inom ramarna för ULF-avtalet - kan lärarstudenter få reell insikt i hur forskning bedrivs, vilka begränsningar som finns kring vad forskning kan säga oss om skolans komplexa vardag. Detta skulle ge framtidens lärare en realistisk bild av vad forskning är och kan tillföra skolan.

Den tredje aspekten med etablering av kombinationstjänster skulle få en extra skjuts genom ett upplägg där lärarstudenter skriver sina självständiga arbeten inom ramarna för forskningsprojekt i nära anslutning till skola och klassrum. Ifall lärarstudenter skrev sina arbeten i sådana forskningsprojekt skulle lektorer med kombinationstjänster bli den avgörande länken mellan lärarutbildning, forskning och skola. Detta skulle höja statusen på dessa kombinationstjänster då lektorerna kan fortsätta bedriva högkvalitativ forskning och samtidigt vara en del av skolverksamheten. Det sistnämnda skulle därtill ge en mängd positiva bieffekter i form av kunskapscirkulation av både personer och forskningsrön mellan akademi och skola. 

Summan av kardemumman – det är trots allt snart juletid – är att det finns en outnyttjad potential i de tusentals självständiga arbeten som årligen skrivs inom lärarutbildningar runt om i Sverige. Denna potential bör tas tillvara och därigenom ge lärarstudenter en inblick i forskarvärlden och samtidigt höja statusen på framtida kombinationstjänster. Detta skulle i sin tur innebära ett ytterligare steg mot en mer forskningsbaserad och förhoppningsvis också bättre skola.

Med dessa ord vill jag önska er alla god jul och ett gott nytt år om än något i förskott,

 

Det didaktiska nätverket Svenskämnets didaktik går in i sin andra fas

Via Malmö universitets egen ULF-blogg får vi en inblick i arbetet med de didaktiska nätverk som bedrivs i samverkan med fem skolhuvudmän från regionen. Universitetslektor Marie Thavenius berättar om hur arbetet i det didaktiska nätverket Svenskämnets didaktik ser ut två år efter starten. 

Hvilke erfaringer har du av rummet for samverkan i regeringsuppdraget ULF? Vi søker dine svar med ULF-enkät

Tine S. Prøitz och Petter Aasen ingår i den forskargrupp på Universitetet i Sørøst-Norge som gör den externa utvärderingen av försöksverksamheten ULF. Ett arbete där de har studerat avtal, intervjuat lärare, skolledare och forskare och besökt forskningsmiljöer i hela Sverige. Fortfarande är det dock många som de inte har hunnit prata med! I utvärderingens sista fas genomför de en enkät som har gått ut brett till deltagare i ULF. De hoppas att du som fått enkäten vill ta dig tid att svara och på så sätt dela med dig av dina erfarenheter av samverkan i "det tredje rummet". En sista påminnelse innan svarstiden går ut!

2021-09-10
Vi i ULF-utvärderingsgrupp vet at det er utviklet mange rom for samverkan omkring praktiknära forskning i ULF. I disse rommene er det forskere, representanter for hovudmännen, skoleledere og lærere. Vi vet om disse rommene gjennom våre studier av ULF-forsøket, som vi så langt har beskrevet i tre delrapporter[1].

Vi vet også fra vår følgeforskning over snart fire år at ULF har utviklet seg til en gedigen og kompleks organisasjon med viktige og krevende former for samarbeid og prosjekter. I ULF finnes det ulike måter å arbeide med praktiknära forskning på og aktører fra akademia, lærerutdanning, huvudman, førskole og skole er involvert på ulike vis og i ulik grad. 

Kunnskap om samverkan i «tredje rummet» finnes i deltakernes erfaringer

I forskningslitteraturen anvendes begrepet «det tredje rommet» for å beskrive arenaer der aktører, kunnskaper og diskurser fra for eksempel skolens rom, huvudmännens rom og forskerens eller lærerutdanningens rom, møtes. I forskningen generelt er det få studier av samverkan mellom aktører fra de ulike rommene. Foreløpig har vi med andre ord  begrenset  forskningsbasert, systematisk kunnskap om hvordan samarbeidet mellom ulike aktører kan skje. Det betyr imidlertid ikke at det ikke finnes kunnskap om dette. Deltakerne i ULF på olika nivåer har mye kunnskap om dette gjennom sine erfaringer med samverkan.

Vi vil høre dine synspunkter på ULF

Gjennom vår forskningsbaserte utvärdering har vi studert dokumenter og avtaler, vi har intervjuet lærere, ledere, forskere og representanter for huvudmännen. Vi rakk også å besøke ULF-miljøer nord, syd, øst og vest i Sverige før Covid-19 dessverre begrenset våre fysiske møter. Likevel er det alt for mange vi ikke har fått snakket med. Særlig ser vi at det er noen grupper i ULF vi ikke har møtt like mye som vi hadde ønsket, som representanter for huvudmännen, koordinatorer, forskningsledere, lärarutbildare, kommun-doktorander og ledere og lærere i førskoler og skoler.

Store variasjoner og lokale løsninger

ULF forsöksverksamhet er et nasjonalt initiativ med høye ambisjoner. Målsettinger om at lærere, huvudmännen og forskerne skal samverka i «ögonhöjd» i utviklingen av praktiknära forskning, stiller høye krav til alle involverte. Det krever også velfungerende strukturer og gode økonomiske og kompetansemessige forutsetninger. Noen steder er det mindre justeringer som valg av møtetid og møtested, som kreves for å få til bedre samverkan. I andre situasjoner er det behov for langt mer grunnleggende endringer. 

Enkät for innsamling av informasjon fra alle deltakere i ULF

I ULF-utvärderingens siste fase gjennomfører vi nå en enkät som går bredt ut via e-post til deltakere i ULF, til lærere og ledere i skolen og til huvudmännen så vel som til forskere og lærerutdanning. Hensikten med enkäten er å få informasjon fra alle typer av ULF-deltakere. Vi spør om deres erfaringer med försöksverksamheten. Vi håper at flest mulig av de som mottar e-post med enkäten fra oss vil ta seg tid til å svare slik at vi i utvärderingsgruppen med større sikkerhet kan si noe om samverkans-rommene i ULF.

På forhånd takk for hjelpen. 

Tine S. Prøitz & Petter Aasen
ULF-utvärderingsgrupp
Universitetet i Sørøst-Norge

Första året med K-ULF - kompensatorisk undervisning för lärande och forskning 

Skribenter: Cecilia Kozma, KTH:s projektledare för K-ULF, Eva Hartell, forskare och forskningsledare på Haninge kommuns utbildningsförvaltning, Christian Svedenkrans, lärare i Lidingö stad och Arnold Pears, professor och prefekt vid institutionen för lärande på KTH. 

2021-08-31
Alla barn ska ges förutsättningar att nå skolans mål oberoende av kön, språkfärdigheter, föräldrarnas utbildningsnivå eller under vilken socioekonomisk miljö man växer upp i. I skolans kompensatoriska uppdrag ingår att ge alla elever samma förutsättningar att nå skolans mål genom en likvärdig utbildning och kompensera för olika förutsättningar. Projektet Kompensatorisk undervisning för lärande och forskning [K-ULF] vill bidra med ökad kunskap och insikter gällande hur undervisningens utformning bidrar till att stärka skolans kompensatoriska uppdrag.

K-ULF-projektet startade under 2020 i samverkan mellan KTH, Vetenskapens Hus och tre huvudmän; Stockholms stad, Haninge kommun och Lidingö stad. Målet är att utveckla, testa och utvärdera en samverkansmodell [Bild 1] kopplad till lärarstudenternas examensarbeten och verksamhetsförlagd utbildning (VFU) på lärarutbildningen inom Civilingenjör-och Lärarprogrammet på KTH. Lärare, skolledning och forskare identifierade genom olika workshops, samtal och i dialog tillsammans tre centrala teman att samlas kring och systematiskt undersöka: digitalisering, pojkar och flickors kunskapsresultat samt språkutvecklande arbetssätt genom laborationer och praktiskt arbete i matematik, teknik och de naturvetenskapliga ämnena. K-ULF erbjuder ramar och en struktur för samverkan där övergripande teman och frågor har utvecklats men där olika delprojekt utvecklas utifrån skolans, lärares och studenters intresse och engagemang.

Vetenskapens Hus utgör en plattform och forskningsmiljö för samverkan och praktiknära forskning genom nära samarbete med universitet och forskare, skolor, lärare och lärarstudenter. Vetenskapens Hus medverkar också i lärarutbildningen och utgör en laborativ miljö där ett stort antal skolelever och lärarstudenter genomför aktiviteter.

KTH har flera lärarutbildningar, bland annat en gymnasielärarutbildning som ger dubbel examen, Civilingenjör och lärare. Denna utbildning är utgångspunkten i K-ULF där studenternas självständiga avslutande Masteruppsatser kan utföras inom ramen för K-ULF.

Praktiknära examensarbeten

Under det första året genomfördes två examensarbeten inom projektet. Alexandra Jevring genomförde studien “Digitalt skrivande - en möjlighet eller ett hinder i dagens klassrum?” i samverkan med en lärare från en av partnerskolorna. Studien undersökte om gymnasieelevers prestation i matematik påverkas av om de löser problem på papper eller på en dator. Resultaten från studien visade att elever presterar sämre om de inte är vana att arbeta med datorer i matematikundervisningen och att de behöver mer övning för att kunna prestera lika bra på dator som de kunde göra när de löser problem på papper.

“Att få någon som utvärderar vår verksamhet med vetenskapliga metoder var en stor förmån. Alexandras slutsats att det blir bättre om man tränar på att använda digitalpennan låter ganska självklar, men var en ögonöppnare eftersom man gärna tar för givet att ungdomar är bra på allt det digitala.” Håkan, lärare Stockholms stad."

Under hösten 2020 genomförde Eleonora Strand och Sofia Thorén sitt examensarbete där de studerade “Gymnasieelevers upplevelser av onlineundervisning i matematik”. De undersökte hur övergången till onlineundervisning på grund av coronapandemin påverkade elevernas matematikstudier. Undersökningen gjordes genom enkäter och intervjuer i samverkan med lärare från partnerskolorna. Resultaten från studien visar att eleverna upplevde att deras studier påverkades på flera sätt. Många elever upplevde att det var svårare att ställa frågor och få hjälp av läraren, att interagera med andra elever, och att fokusera. Resultatet visade även en negativ förskjutning av av elevers inställning till matematikämnet.

K-ULF är också en del i VFU-kurserna. Ett exempel på samverkan är en VFU-kurs där uppgiften bland annat är att utveckla ett laborativt moment. Under våren 2020 fick studenterna och lärarna snabbt ställa om till digitala laborationer som observerades. Studierna genomfördes som digitala observationer och digitala studiebesök.

Vi har också exempel där VFU studenter bidragit med sin ämnesexpertis (programmering), för att utveckla undervisningen i ett nytt ämnesområde inom ramen för en befintlig kurs. Det ledde till ett ömsesidigt utbyte mellan den erfarna läraren och studenten som experter inom varsitt område. Detta kunskap- och erfarenhetsutbyte presenterades tillsammans med en överblick över K-ULF av Rasmus lärare i Haninge, på den teknikdidaktiska forskningskonferensen PATT38.

Positivt med digitalt arbetssätt

Under 2020 har vi primärt fokuserat på att starta upp och etablera strukturer. Trots utmaningar med pandemi har vi genomfört de planerade aktiviteterna inom K-ULF. Vi har ställt om och setts online såväl under våra regelbundna arbetsmöten som storträffar och workshops. Det digitala arbetssättet har faktiskt underlättat organisationen och deltagande då flera partners har lång resväg.

“Att vi setts online har definitivt ökat tillgängligheten och gjort det möjlig för mig att kombinera undervisning och medverkan i K-ULF:s arbetsmöten på ett smidigt sätt.” Christian, lärare Lidingö Stad.

“Att vara del i ett nätverk som tillsammans, regelbundet diskuterar och arbetar med utveckling av undervisning genom praktiknära forskning är stimulerande och ger energi.“ Anna, lärare Stockholms stad.

Studenterna i centrum

Vi har under projektets första år skapat förutsättningar för studenter att medverka och bedriva praktiknära forskning under sin VFU och examensarbete i samverkan med lärare VFU-lärare, handledare och forskare. Lärare och forskare har tillsammans skapat en arena och nätverk för samverkan kring praktiknära forskning kring undervisningsnära frågor kopplade till våra övergripande teman. Vi tar med oss våra lärdomar och erfarenheter från året och fortsätter utveckla och stärka samverkansmodellen. Lärarstudenterna är centrala i K-ULF och är involverade och aktiva på alla nivåer och på så sätt skapas återväxt. Framöver ser vi att de lärarstudenter som idag gör sin VFU och sitt examensarbete inom K-ULF är ute som verksamma lärare och fortsätter sitt deltagande i projektet som tex VFU-handledare eller har en förenad tjänst där de bedriver forskning eller på annat sätt utvecklar undervisning för att möta elevernas behov i samverkan med KTH. Detta bidrar till kontinuitet samtidigt som projektet växer organiskt. K-ULF-modellen syftar till ett systematiskt, långsiktigt utvecklingsarbete för lärarprofessionen inklusive lärarutbildningen.

Vi ser att K-ULF-arenan bidrar med strukturer och ramar för kunskap och erfarenhet som kan spridas i flera led. K-ULF erbjuder ramar och en struktur för samverkan där övergripande teman och frågor har utvecklats men där olika delprojekt utvecklas utifrån skolans, lärares och studenters intresse och engagemang. Samverkansmodellen öppnar upp för att växa organiskt, samtidigt också för att borra djupare i frågeställningar då strukturer för samverkan finns på plats och man behöver inte börja om från början varje gång en studie initieras.

Om vi blickar framåt ser vi på sikt hur praktiknära forskning har blivit en etablerad del i skolornas kvalitetsarbete och i lärarutbildningen och att K-ULF spelar en viktig roll i detta [Bild 2].

Mer läsning på KTH:s webbplats! K-ULF-Kompensatorisk undervisning för lärande och forskning

Observation - ett sällsynt fenomen i en lärares liv!

Om skribenterna: Anneli Mohlin och Camilla Heiskanen arbetar som lärare i grundskolan i Mjölby kommun. De deltar som medforskande lärare i ett ULF-projekt som kallas “Ledarskap för lärande”. Projektet genomförs i samarbete med Linköpings universitet, Norrköpings kommun och Söderköpings kommun. Målsättningen med projektet är att öka kunskapen om hur lärare kan leda undervisningen med elevers lärande i fokus.

2021-08-13
Att bli observerad när man håller i sin undervisning är inte vardagsmat för lärare, men nu har de lärare som är med i vårt projekt blivit observerade två gånger. I forskningsprojektet Ledarskap för lärande har vi först gjort en för-observation, sedan har lärarna haft en utbildning och efter det blivit observerade igen, så sammanlagt har vi tittat på deras undervisning vid två tillfällen.

Det var med en skräckblandad förtjusning vi blev välkomna in i klassrummen. Men vilka fantastiska lektioner vi har fått se och vilka engagerade lärare vi mött. Det är en ynnest att få göra detta. Efter observation nummer två har vi visat ett tomt observationsprotokoll och på  olika sätt haft möjlighet att återkoppla till lärare. Några har vi hunnit sitta ner och prata med ordentligt där vi lyft fram styrkor och vad man kan utveckla vidare och i vissa fall har det blivit ett kort samtal direkt efter sista observationen. De vi pratat med hittills har verkligen uppskattat vårt arbete och sagt att det gett dem ett lyft i sin utveckling av undervisningen. Flera har uttryckt att detta borde vi göra oftare. Att någon annan som är i samma vardag som en själv kan komma in och titta på det man gör och samtala om det. Det gör att samtalen kan bli djupare och mer inriktat på en själv och inte vad man i allmänhet bör göra. Det blir en personlig utveckling och ett reflekterande kring vad just jag kan göra med just den här gruppen elever.

Så varför observerar vi inte varandra oftare och för samtal utifrån ett professionellt perspektiv? Det enklaste svaret är förstås tid. Vi har inte tid att göra detta, våra scheman är fyllda av lektioner, möten och planering. När vi väl skulle få tid, då är det en studiedag eller sent en eftermiddag då vi inte har lektioner. Det mer känsligare svaret är att vi inte prioriterar tiden så det hinns med, för vi är inte vana att bli observerade och analyserade. Det kan kännas svårt, obehagligt och samtalen kan riskera att bli personliga och man vill inte såra varandra. Men efter observationer och samtal vi haft inom vårt projekt märker vi att det kan vara väldigt inspirerande och utvecklande. Det gäller att våga gå utanför sin komfortzon, och kanske är det just det vi skulle behöva göra lite oftare. 

Läs mer om projektet Ledarskap för lärande

Vi skrev vårt examensarbete om gymnasieelevers upplevelser av onlineundervisning i matematik under pandemin

Om skribenterna: Eleonora Strand och Sofia Thorén är snart färdiga med sina studier på Kungliga Tekniska högskolan där de har läst programmet Civilingenjör och lärare med inriktning Energi och miljö. De skrev sitt examensarbete som en del av det praktiknära forskningsprojektet K-ULF under hösten år 2020.



2021-06-04
Hållbar utveckling och att arbeta för en god och likvärdig utbildning är något som vi båda tycker är väldigt viktigt. Därför blev vi mycket glada då vi fick chansen att vara med i K-ULF-projektet och möjligheten att ta vara på erfarenheter från de utmaningar skolan ställdes inför i samband med coronapandemin. Digitaliseringen i skolan är en del av den hållbara samhällsutvecklingen och vi valde att se onlineundervisningen som en del av arbetet med digitalisering i skolan. Våra forskningsfrågor handlade om hur gymnasieelever upplevde påverkan på sina matematikstudier, hur deras inställning till matematik påverkades av onlineundervisning samt hur ett stödmaterial för onlineundervisning i matematik kan utformas. Dessa utarbetades i samråd med gymnasielärare för att vårt examensarbete skulle vara praktiknära.

Vårt examensarbete är uppdelat i en undersökningsdel och en utvecklingsdel då vårt program Civilingenjör och lärare på KTH innehåller både lärande och teknik. Studien utfördes på två skolor i Stockholms län. Undersökningsdelen handlade om påverkan på elevers matematikstudier samt inställning till matematikämnet. För att undersöka detta skickade vi ut en enkät till gymnasieelever i årskurs två och tre, det var totalt 627 elever som svarade. Vi valde även att intervjua fem elever och fyra lärare. I utvecklingsdelen utformade vi en prototyp till ett stödmaterial för lärare i matematik. Vi använde våra resultat samt matematikdidaktisk forskning för att skapa handboken och vi hade även dialog med verksamma lärare vid utformningen. 

Våra resultat från undersökningsdelen visade att eleverna upplevde påverkan på sina studier inom bland annat: hur det gick att arbeta, närvaro och delaktighet, möjlighet att ställa frågor och förändring av det sociala samspelet. Många upplevde en negativ påverkan på matematikstudierna men det fanns också elever som uppskattade att studera hemifrån. Vår studie visade även att elevernas inställning till matematikämnet försköts åt det negativa hållet. Förändringen berodde bland annat på: att eleverna haft svårt att fokusera, bristande motivation, minskad delaktighet under lektionstid och att de inte ställde frågor. Vissa elever fick en bättre inställning till matematik på grund av att onlineundervisningen upplevdes vara positiv, exempelvis genom minskad stress. Det syntes ingen skillnad på pojkars och flickors förändring av inställning när vi jämförde deras svar.

Utvecklingsdelen resulterade i en prototyp av en handbok för onlineundervisning i matematik som finns att se som bilaga till examensarbetet. Handboken tar upp tips och råd baserade på de utmaningsområden vi identifierade i vår studie. De utmaningsområden som handboken behandlar är: välfungerande teknik, att få elever att fråga om hjälp, diskutera och vara delaktiga och hur bedömning och återkoppling kan gå till i en digital lärmiljö. Vi såg även att det är viktigt att diskutera etiska dilemman som kan uppstå vid onlineundervisning.    

Det har varit mycket spännande och givande att ha fått vara en del av ett större projekt och vi har även fått insikt i hur det är att arbeta med praktiknära forskning. Vi har fått presentera vårt examensarbete i olika sammanhang kopplade till K-ULF vilket har varit roligt. Vi hoppas att vårt examensarbete kan bidra till utvecklingen av matematikundervisningen och även att det kan inspirera andra studenter till att skriva ett praktiknära examensarbete. Avslutningsvis tror vi att erfarenheter från den snabba omställningen av undervisning i gymnasieskolan bör tas tillvara på så att skolan kan möta nya utmaningar och vara en del av det hållbara samhället.

• Examensarbete: Gymnasieelevers upplevelser av onlineundervisning i matematik
• K-ULF - Kompensatorisk undervisning för lärande och forskning

Professionsvetenskapliga texter – ett sätt att stärka lärarprofessionen

Om skribenten: Karin Stolpe är universitetslektor i pedagogiskt arbete vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet. Där arbetar hon som föreståndare för Nationellt centrum för naturvetenskapernas och teknikens didaktik (NATDID). NATDID har ett regeringsuppdrag att kommunicera forskning till verksamma inom förskola och skola. Karin är intresserad av lärares professionsutveckling och deras användning av forskning i undervisningsvardagen.

2021-05-17
Jag var med och startade Nationellt centrum för naturvetenskapernas och teknikens didaktik (NATDID) vid Linköpings universitet 2015. Redan från början hade vi en tanke om att själva skriva lättillgängliga texter för lärare som vi publicerade på NATDID:s hemsida. Det var också då vi började använda ”professionsvetenskapliga texter” som benämning på det vi gjorde.

Det viktigaste målet med professionsvetenskapliga texter är att de ska bidra till att stärka lärares profession. Ett viktigt kännetecken för en profession är att det finns ett gemensamt språk med begrepp som är centrala för yrkesutövningen och utvecklingen av yrket. Därför har vi varit måna om att behålla de begrepp som är centrala för professionen. På så sätt vill vi att texterna ska kunna bidra till att lärares professionsspråk stärks. En professionsvetenskaplig text vänder sig alltså till en specifik profession, i vårt fall lärare, till skillnad från en ”populärvetenskap” som vänder sig till en bred allmänhet.

Det har även varit viktigt för oss att texterna ska vara transparenta. Med det menar vi att det ska vara möjligt att som läsare få tillräckligt mycket information om hur en forskningsstudie eller ett utvecklingsprojekt är gjorda för att kunna värdera studien i relation till den egna undervisningspraktiken.

Samtidigt ska texten fortfarande vara lättillgänglig. Vi har därför lånat drag från populärvetenskapen för att utveckla våra texter vid NATDID. Till exempel handlar det om att huvudbudskapet i texten ska komma tidigt. Vi försöker också att inte skriva i passiv form och förenklar meningarna genom att undvika invecklade bisatser. Det finns många begrepp som används i vetenskapliga artiklarna som inte är relevanta för lärare. Dessa begrepp har vi valt att undvika eller byta ut till mer vardagliga ord för att öka läsbarheten.

För att få ytterligare spridning på de professionsvetenskapliga texterna valde vi att starta en professionsvetenskaplig tidskrift. ATENA Didaktik lanserades hösten 2019 och är en digital och öppet tillgänglig tidskrift (atenadidaktik.se). Det här steget gav oss möjligheten att öppna upp för både lärare och forskare att skriva sina egna bidrag och få dessa publicerade. På så sätt får lärare själva möjlighet att bidra till utvecklingen av den egna professionen. I dagsläget går det att skicka in texter av tre olika typer.

Den första texttypen inom våra professionsvetenskapliga texter kallar vi för Reflektioner från praktiken. Här kan verksamma beskriva erfarenheter från sin undervisning i förskola eller skola i form av en essä. Vi har valt essäformatet för att tydliggöra skillnaden jämfört med en forskningsartikel. Här kan man som verksam reflektera över sina erfarenheter och därmed bidra till att dokumentera beprövad erfarenhet.

Den andra texttypen riktar sig till författare som själva har skrivit en vetenskaplig artikel och som nu vill skriva en professionsvetenskaplig variant av texten. Därigenom kan forskningen nå verksamma i skolan. Den här texttypen kallar vi för Forskningsrapportoch den kan fungera som en ingång för lärare att diskutera sin egen verksamhet i relation till ny forskning.

Vi har också en tredje texttyp som har fått benämningen Forskningsgenomgång. I dessa texter gör författaren en sammanställning av flera vetenskapligt granskade publikationer. Utifrån en frågeställning väljer författaren ut ett flertal olika texter och drar slutsatser utifrån dessa. I Forskningsgenomgången ska författaren också redovisa hur urvalet av texter har gått till.

Genom dessa tre olika typer av professionsvetenskapliga texter öppnas det upp möjligheter för verksamma och forskare att tillsammans producera en kunskapsbank med relevans för undervisning. På så sätt kan de professionsvetenskapliga texterna bli en pusselbit för att undervisning ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. 

---

Lästips! I ULF-spaning nr 7 ges en sammanställning av olika sätt att publicera, sprida och dela med sig av kunskaper. Den finns med i en serie nulägesbeskrivningar av områden som har betydelse för försöksverksamheten, framtagna för den Nationella Samordningsgruppens arbete.

Att synliggöra lärandet och öka insatsen

Om skribenten: Mikael Björk är lärare i dator- och nätverksteknik, religion och historia på NTI-Gymnasiet i Uppsala, där han arbetat i runt 15 år. Mikael är i rollen som förstelärare  involverad i skolans pedagogiska och didaktiska utvecklingsarbete, och har under åren varit med och drivit flera olika lärteam och utvecklingsområden. Idag handlar det främst om två olika projekt kopplade till ULF, varav ett om programmering som beskrivs i ett tidigare inlägg. I detta andra inlägg från Mikael får vi bekanta oss med det andra projektet - en forskningscirkel om att synliggöra elevers lärande.  

2021-04-20
Hur kan elevernas insatser synliggöras och mätas? Går det att med normaliserade, återkommande tillfällen för intensiv färdighetsträning generera en positiv attitydförändring avseende mer övningsinriktat lektionsarbete? Vad påverkar elevers benägenhet att aktivt delta i övningsmoment?

Dessa frågor och flera andra har NTI Gymnasiet Uppsala undersökt inom ämnena historia och matematik. Genom enkätundersökningar utifrån förklaringsmodellen RAA (Reasoned Action Approach) har ett lärteam på skolan studerat elevernas attityder kring intention, attityd, normer och elevernas känsla av kontroll. Genom formaliserade insatser (interventioner) har elevgruppers prestationer synliggjorts för den enskilda eleven. Eleverna har fått se resultatet genom att dels se sin egen prestationsbedömning och dels se hur klassen som helhet har presterat. Lärarna har använt tydliga mallar för rättning i syfte att mäta förändring i prestationer och enkäter har använts för att mäta elevernas uppfattningar.

Inom NTI finns sedan flera år en struktur för utvecklingsarbete med två timmars avsatt tid i veckan för kollegialt utvecklingsarbete inom lärteam. Två av skolans fyra lärteam har inom ramen för ULF blivit till forskningscirklar. Att den ena cirkeln genomförs som en studie kring synliggörande av lärande inom två olika ämnen har sin grund i att lärteamet från början sattes ihop utifrån lärarnas forskningsintresse och inte deras ämnesinriktning, vilket öppnade för flera möjliga vägar. I arbetet kring teorier och forskningskoppling har lektor Jens Michelsen medverkat. Efter diskussioner och läsning av rapporter beslutade teamet att studera elevernas norm. 

En första studie genomfördes läsåret 2019/2020 men fick avbrytas på grund av distansstudier i och med Covid-19. En ny klassrumsnära studie har genomförts under hösten 2020. Lärteamet analyserar nu den statistiska data som studien genererat. I ämnet historia har studien fokuserat på PM-skrivande där undervisningen utgått från KEPS-modellen för analys av förändringsprocesser. Mätning har skett dels på antalet ord en elev skriver, men även avseende svarens kvalitét (KEPS står för kulturellt, ekonomiskt, politiskt och socialt). Inom matematik har studien fokuserat på mängdträning och antal tal som hinner genomföras med fokus att mäta effekterna mängdträning. 

Det går från studien att se vissa förändringar inom främst norm. Elever har med hjälp av interventioner presterat mer och deras norm/inställningar visar signifikant förändring främst gällande inställningen att “andra” verkar prestera mer och att eleven därför anser att ”jag bör prestera mer”. 

Lärteamets utmaningar utöver att analysera data har varit distansundervisning. Under hösten 2020 lyckades dock alla interventioner ske med aktuella klasser i närundervisning. En del enkäter kring elevernas uppfattning skedde under distansundervisning vilket kan ha påverkat elevernas svar. 

Som förstelärare, som driver två ULF-projekt på skolan, är det spännande att få ta del av denna forskningscirkel. Att agera bollplank mellan lärteamet och lektor Jens Michelsen har varit givande. Samtidigt har det tagit tid att sätta sig in i de teorier och studier som påbörjades året innan av en annan förstelärare. Jag har haft ett stort stöd i lärteamets medlemmar, som fick inleda läsåret med att sätta in mig i arbetet. Försteläraren som påbörjade studien, David, kommer under sin föräldraledighet att vara med och skriva sammanfattade rapporter och en artikel. Just nu pågår sammanställningen av de didaktiska och pedagogiska slutsatser som kan dras av studien och utan att föregripa resultatet alltför mycket tror jag att vi kommer genomföra vissa justeringar i undervisningen till följd av resultatet. 

Mellan närvaro och kritik - praktiknära skolforskning i Lund

Om skribenten: Anders Persson är professor i utbildningsvetenskap och prefekt vid Institutionen för utbildningsvetenskap på Lunds universitet. I hans inlägg får vi stifta bekantskap med den forskargrupp som bedriver praktiknära forskning med ULF-etikett, och som han själv är del av. "En fråga som är viktig för flera inom forskargruppen är vilka vägar den kritiska forskningen tar sig genom denna skog av tillämpningar av praktiknärhet" skriver Anders Persson. 

2021-03-24
På Institutionen för utbildningsvetenskap vid Lunds universitet har vi bildat en grupp av tio forskare som bedriver praktiknära skolforskning. De tio har gjort eller gör en akademisk karriär men nio av dem har också andra karriärer bakom sig. Sju har lärarexamen, en sjuksköterskeexamen och en har en karriär som dansare bakom sig. Endast en har gjort vad som kan kallas en spikrak akademisk karriär. Flera av de nio har inslag i sina karriärer som ur ett traditionellt akademiskt karriärperspektiv är annorlunda: en har varit kulturredaktör på en av landets större dagstidningar och hon citerar gärna pedagogikprofessorn Lennart Svensson (2009): ”Att det saknas en generell relation mellan pedagogiska metoder och pedagogiska resultat är förmodligen det mest välbelagda forskningsresultatet i all pedagogisk forskning”. En har, vidare, en avbruten forskarutbildning inom humaniora bakom sig, har sprungit tiomilalopp och spelat trummor. En antogs till balettakademin i unga år och arbetade en tid som dansare och har en inspirerande bakgrund med finsk mamma och en pappa som var östtysk dissident. En är 79 år gammal och doktorerade på en matematikdidaktisk avhandling som pensionär. Man känner sig onekligen litet blek i detta sällskap – professuren till trots – som under skolloven endast varit biljettförsäljare på färjorna mellan Helsingborg och Helsingör och brevbärare.

Dessa tio forskare arbetar i fem forskningsprojekt. Katarina Blennow, Ingrid Bosseldal och Martin Malmström – alla disputerade i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet – studerar skolkultur i en nystartad gymnasieskola i Lund. Sinikka Neuhaus, FD i kyrkohistoria och chef för ämneslärarutbildningen vid Lunds universitet, är involverad i ett projekt om värdegrundsarbete med två gymnasieskolor i Lund. Styrkan i projektet menar hon är att skolorna tagit initiativet samtidigt som hon är skeptisk till att en del lanserar praktiknära forskning som universallösning. Själv föredrar hon ”utopisk realism”. Ingemar Karlsson, FD i utbildningsvetenskap med inriktning matematikdidaktik, studerar orsaker till låg måluppfyllelse i matematik i grundskolan i en mindre kommun och hur detta kan ändras. Ola Strandler, FD i pedagogiskt arbete och nybliven postdok vid Lunds universitet, arbetar med ett forskningsprojekt om en skolas arbete med problematisk elevfrånvaro. Han intresserar sig också för hur lärarutbildningar formas i ett komplext nätverk av (inte sällan motstridiga) mål, logiker, krav, förväntningar och intressenter. Slutligen projektet ”Tyst kunskap” där doktorand Paul Strand, docent Åsa Lindberg-Sand, Olof Barr, gymnasielektor som är disputerad i matematik, samt artikelförfattaren studerar lärares yrkesspråk och verksamhetsförlagd utbildning.

Det är knappast tydligt vad den version av praktiknära forskning som görs inom ULF-projektet innebär, vilket öppnar för tolkningar och utveckling av olika slags praktiknärhet. Som framgått kan man vara praktiknära på olika sätt. I forskargruppen i Lund finns erfarenheter av olika slags praktiknärhet: forskningscirklar, aktionsforskning, forskning som görs tillsammans med yrkesverksamma, lokala utvecklingsarbeten och aktionslärande. Författaren har exempelvis deltagit i forskningscirklar med lantarbetare på Christinehofs slott i början av 1980-talet, skrivit kapitel i böckerna Rapporter från ett skolgolv(2006), Skolliv(2006) och Action Research(2007) och flera i gruppen har liknande erfarenheter. Detta gör att det blir svårt att få ordning på den praktiknära forskningen och det bör inte heller eftersträvas annat än på begreppslig nivå. 

En fråga som är viktig för flera inom forskargruppen är vilka vägar den kritiska forskningen tar sig genom denna skog av tillämpningar av praktiknärhet? En av kollegorna i forskargruppen talade i intervjun om värdet av att vara på plats när praktiknära forskning görs. Sådan närvaro kan vara en nyckel till kritisk distans till det en av forskarna kallade ”gör så här-forskning”. Forskning handlar om förståelse samtidigt som det som en annan av Lundaforskarna kallar ”veta och göra-kulturen” hotar att banalisera forskningen. 

Om skribenten: Mikael Björk är lärare i dator- och nätverksteknik, religion och historia på NTI-Gymnasiet i Uppsala, där han arbetat runt 15 år. Mikael är i rollen som förstelärare  involverad i skolans pedagogiska och didaktiska utvecklingsarbete, och har under åren varit med och drivit flera olika lärteam och utvecklingsområden. Idag handlar det främst om två olika projekt kopplade till ULF, varav ett om att synliggöra elevers lärande och ett inom programmering. Här får vi en inblick i det senare!  

2021-03-09
Vilka strategier använder elever när de ska förklara programmerad kod? I vilken utsträckning spelar tidigare erfarenheter roll? Vari ligger svårigheterna? 

Detta är några av de frågor som är föremål för en av de studier som drivs på NTI-Gymnasiet i Uppsala tillsammans med Uppsala Universitet inom ramen för NTI:s ULF-verksamhet.

Inom NTI finns sedan flera år en struktur för utvecklingsarbete med två timmars avsatt tid i veckan för kollegialt utvecklingsarbete inom lärteam. Två av skolans fyra lärteam har inom ramen för ULF blivit till forskningscirklar. Inför innevarande läsår slöts ett avtal med Institutionen för informationsteknologi på Uppsala Universitet (UU). Detta gjorde att ett av skolans lärteam fick möjlighet att fördjupa sig inom ämnet programmering. Lärteamsarbetet har därigenom fått stöd av lektor Jens Michelsen (Göteborg) och Anna Eckerdal (docent, UU) i sin forskningscirkel. 

Vid forskning är det av vikt att frågorna kommer från lärarna. Vid möten diskuterades områden att fördjupa sig i och läsning av artiklar tog vid. Efter en tid beslutades det att en del av forskning skulle beröra elevers förmåga att läsa och förklara kod. Detta som ett steg på vägen till att bli bättre på att felsöka kod. Lärarna ville därutöver dessutom kartlägga förkunskaper hos de elever som påbörjar sina studier på NTI-Gymnasiet i Uppsala och främst inom Teknikprogrammet. Enkäter och diagnostiska frågor kom att ställas till alla (oavsett program) i årskurs 1 och till eleverna på Teknikprogrammet i årskurs 2. En analys av deras förkunskaper pågår med målet att se var insatser bör göras för att sedan framöver följa kunskapsutvecklingen. 

Teamet kom i kontakt med forskning gjord inom det internationella BRACElet-projekten och valde att bygga vidare på främst två vetenskapliga rapporter gjorda i Nederländerna respektive Nya Zeeland. Under kontrollerade former fick en klass ut en längre programmerad kod (i Python) som de sedan fick i uppdrag att beskriva på “ren svenska”. Tjugo elever gjorde uppgiften skriftligt och sex elever muntligt. De som utförde uppgiften muntligt filmades och följde en metod kallad Think Aloud. Utöver uppgiften fick eleverna besvara en enkät kring deras tidigare erfarenhet av programmering. Dels besvarade de frågor kring deras erfarenheter från grundskolan och dels frågor om deras erfarenheter utanför skolans värld. Elevernas förklaringar av kod värderades utifrån två olika modeller, SOLOs taxonomi och en i BRACElet-projektens utvecklades bedömningsmatriser (EiPE Rubric). I detta arbete kopplades, utöver lärteamets medlemmar, en student in från Institutionen för informationsteknologi som där påbörjade sitt examensarbete.

Vilka strategier använder elever när de ska förklara programmerad kod? I vilken utsträckning spelar tidigare erfarenheter roll? Vari ligger svårigheterna? Här pågår nu i Uppsala ett analysarbete och flera svar börjar utkristallisera sig. Svar som sedan kan hjälpa lärarna att didaktiskt fokusera på delar där elever uppvisat svårigheter. Vilka är de kritiska aspekterna för att förstå viss kod? Hur är det med förmågan att verbalisera kod? Resultatet av studien visar tydligt att tidigare erfarenheter har en avgörande roll. 

Som förstelärare kopplad till ULF finns utmaningar. Att sitta som en länk mellan forskningsvärlden och lärare är en. Att försöka säkerhetsställa den vetenskapliga grunden och metoden, men samtidigt komma klassrumsnära och utföra praktiska moment är en annan. Som utgångspunkt vill lärare basera sin undervisning på forskning. De vill i sitt klassrum arbeta med att öka elevers måluppfyllelse. Samtidigt finns dock en utmaning i att på begränsad tid under veckomöten knyta an det som sker i klassrummen till forskningen. Att koppla det som sker mot teorier och metoder och skapa slutsatser i linje med ställda frågeställningar. Vad är det forskningen visar oss? Vi kan redan se flera tecken på spännande svar och när analysen är klar hoppas vi kunna förstå våra elever bättre. 

Läs reportaget NTI-gymnasiet bryter ny mark med forskningsinriktade lärteam

Digitalt skrivande – möjlighet eller hinder i dagens skola?

Om skribenten: Alexandra Jevring har precis avslutat sina studier på Civilingenjör- och Lärarprogrammet på KTH. Under våren 2020 genomförde hon sitt examensarbete inom KULF-projektet. Examensarbetet genomfördes som ett praktiknära forskningsprojekt i samarbete med en gymnasieskola i Stockholm. Nu är hon färdig med sina studier och har börjat undervisa Tekniskt basår på KTH.



2021-02-17
I mitt examensarbete såg jag att eleverna hade olika förutsättningar vid digitala prov utifrån hur mycket de hade övat på digitala verktyg. Ett specifikt resultat jag såg var att elever som använde digital penna presterade bättre på digitala prov än de som bara använde sig av att skriva på tangentbord.

Hur kommer det sig då att jag gjorde det här examensarbetet? Jag tyckte det verkade mycket spännande att genomföra ett examensarbete där jag kan ta tillvara på mina intressen inom matematik och individens lärande. Den möjligheten fick jag genom att genomföra ett praktiknära forskningsprojekt tillsammans med en lärare i skolmiljö, att få göra ett examensarbete lite utöver det vanliga.

Hur gjorde jag min undersökning? I diskussion med läraren identifierades aktuella frågeställningar som passade att undersöka i klassrummet. Efter det började jag med att undersöka relevant teoretisk bakgrund där jag insåg att forskning inom mitt valda område var väldigt begränsad. Genom att ta inspiration från en liknande tidigare studie formades en grundläggande plan som sedan finslipades i samråd med läraren på gymnasiet. 

På gymnasieskolan fick jag tillgång till ca 100 elever som delades in i fyra grupper, se bild nedan. I de två första grupperna (grupp 1 och 2) ingick elever som inte var vana vid att arbeta på dator i matematikundervisningen och de andra två (grupp 3 och 4) arbetade oftast digitalt i klassrummet och hade även digitala prov. Eleverna fick frivilligt genomföra två prov med fyra frågor var. På det första provet fick de använda deras vanliga skrivverktyg för prov i matematik. På det andra provet fick två grupper (grupp 2 och 4) byta skrivverktyg till det de vanligtvis inte använde. Tanken var att se hur resultat skiljer sig för varje enskild elev mellan första och andra provet beroende på om eleverna använde skrivverktyg som de var vana vid och inte. 

Vad hände sen i klassrummet? Håkan Elderstig, matematiklärare på gymnasieskolan beskriver betydelsen av resultaten och hur de tillämpas:

“Alexandras examensarbete har lett till kollegiala diskussioner om när och hur digitala verktyg är användbara I matematikundervisningen och vi vill gärna vara med och påverka utformningen av kommande studier exempelvis i val av testuppgifter. Vi fick en insikt om riskerna med att utgå ifrån att eleverna redan behärskar digitala verktyg. De behöver tränas i att använda digitalpennan och uppmuntras att öva upp sin förmåga att skriva digitalt. Vi lärare bör föregå med gott exempel genom att själva använda digitalpenna i undervisningen. Vidare behöver vi visa eleverna lämpliga program (OneNote, Jamboard) att använda och förbereda övningsmiljöer för digitalpenna, exempelvis förbereda övningsuppgifter med skrivyta för digitalpenna i Kunskapsmatrisen."

Mitt examensarbete resulterade i flera spännande svar men också nya intressanta frågeställningar som jag hoppas någon annan undersöker i kommande examensarbeten eller andra praktiknära forskningsprojekt.

Kontakta Alexandra Jevring

• Digitalt skrivande: En möjlighet eller ett hinder i dagens klassrum?
• K-ULF - Kompensatorisk undervisning för lärande och forskning

Nytt ULF-nätverk på Malmö universitet: Didaktisk modellering i förskola

Via Malmö universitets egen ULF-blogg får vi här en inblick i arbetet med de didaktiska nätverk som bedrivs i samverkan med fem skolhuvudmän från regionen. 

2021-01-19
I det nystartade ULF-nätverket Didaktisk modellering i förskola är vi inriktade på undervisning och didaktisk modellering med fokus på hållbarhets- och literacyfrågor. Samverkan i nätverket pågår från mars 2021 till december 2022 i tre kommuner/skolhuvud­män: Lund, Staffanstorp och Vellinge. I nätverket inkluderar vi, förutom lärarutbildare och didaktikforskare, barn, förskol­lärare, barnskötare, rektorer, biträdande rektorer och förvalt­nings­­­ledare.

Nätverket tar avstamp i utmaningar, möjligheter och förutsättningar som dagens förskola i Sverige står inför genom förändring i förskolans uppdrag. Förändringen består i att förskolan har blivit en frivillig skolform som utgör första steget i skolsystemet, och som också omfattas av undervisning. Utgångs­punkten är att dessa förändringar utgör nya samhälleliga förut­sättningar med såväl möjligheter som utmaningar för demokrati och likvärdig utbildning. Nätverket syftar till att identifiera frågor och vidareutveckla didaktiska modeller och kunskap om vad som kan känneteckna undervisning i förskola.

När det gäller innehållet i undervisningen fokuserar vi hållbarhets- och literacy­frågor. Hållbarhetsfrågor kan vara inriktade på globala mål som rör miljö, resurshushållning och sociala frågor. Literacyfrågor handlar om hur barn skapar, utvecklar och använder språk (i bred bemärkelse) i samspel med omgivningen. Det kan till exempel röra sig om att lyssna till sagor, leka, tolka symboler och skapa berättelser. Vi kommer också särskilt att beröra utomhuspedagogik i relation till den didaktiska var-frågan.

Didaktiska modeller är en central del av didaktiken och innebär i det här sammanhanget praktik-teoretiska redskap som förskollärare och ledare kan använda sig av vid samplanering, genomförande, återkoppling och samvärdering av undervisning, så kallad didaktisk sambedömning. De didaktiska modeller som vi kommer att exemplifiera avser inte att ge bestämda och exakta instruktioner för hur undervisning ska genomföras i varje enskilt fall. De ska snarare ses som öppna tankefigurer som kan utgöra stöd för lärare och ledare att reflektera över, genomföra och motivera sina didaktiska val i strävan efter likvärdighet, vetenskapligt förhållningssätt och beprövad erfarenhet.

Sammantaget kommer vi i nätverket att utpröva fyra teoriinformerade undervisnings­upplägg, eller didaktiska modeller i en bred bemärkelse, enligt följande:

• Didaktiskt och lekresponsivt informerat undervisningsupplägg med fokus på hållbarhet och literacy
• Didaktiskt och variationsteoretiskt informerat undervisningsupplägg med fokus på hållbarhet och literacy
• Didaktiskt och poststrukturellt informerat undervisningsupplägg med fokus på hållbarhet och literacy
• Didaktiskt och pragmatiskt informerat undervisningsupplägg med fokus på hållbarhet och literacy

Vi som medverkar från Malmö universitet är huvudansvarig professor Ann-Christine Vallberg Roth (BUS), bitr. professor Jesper Sjöström (NMS), adjunkt Helena Hansen (BUS) och adjunkt Max Persson (BUS). Under processen kan med fördel ytterligare didaktikforskare och lärarutbildare från forsknings- och utvecklingsprogrammet FundiF konsulteras (https://mau.se/forskning/projekt/flerstammig-didaktisk-modellering/).

ULF-avtal i ett historiskt perspektiv

Om skribenten: Johan Samuelsson är ​docent i historia och ULF-ansvarig på Karlstads universitet. Allt sedan han påbörjade doktorandstudier i ekonomisk historia har hans huvudsakliga vetenskapliga intresse kretsat dels kring utvecklingsprocesser avseende historia och dess roll i samhället, dels kring utbildningshistoriska och historiedidaktiska frågeställningar. Hans intresse är här riktat mot olika aspekter av lärares professionella kunskapsbas i ett historisk och samtida persperspektiv.

2020-12-07
En av grundtankarna med ett ULF-avtal är att forskning och utbildning behöver varandra för att utvecklas, detta kräver långsiktiga och hållbara former för samverkan.

Nu är detta inte någon ny tanke. Ser vi tillbaka på svensk skolhistoria väcktes faktisk frågan om att man behövde reglera villkoren för adjunkter som ville forska tidigt 1920-tal. Även om det inte rakt av går att jämföra de tankar som fanns då med dagens idéer finns det några intressanta aspekter som kan lyftas fram. 

I 1918 års skolkommission (som kom 1922) påpekades att det var nödvändigt att läroverkslärarna kunde fortbilda sig och få tjänstledigt för att bedriva forskning. Frågan om ersättning diskuterades också. I utredningen kunde man dock inte fastslå hur detta skulle regleras och organiseras men det påtalades att det var viktigt att så gjordes¹

Detta gällde läroverkslärare, inte folkskolans lärare. På framförallt läroverkets högre årskurser fanns det vanligtvis en hög andel disputerade lärare så redan där var kontakten mellan akademi och skola i en mening etablerad. Men trots att så var fallet lyftes frågan om hur man kunde stötta och reglera läroverkslärare som ville forska.

Ernst Nachmanson, professor vid Göteborgs högskola, återkom till denna fråga i slutet av 1930-talet. Nachmanson och Göteborgs högskola hade varit involverade i skolutredningar och haft synpunkter på hur man kunde knyta samman akademi och skola på olika sätt. En tanke som fanns var att låta universitetsanställda lektorer också jobba på läroverk för att därigenom knyta samman skola och universitet²

Nachmanson utvecklade tankarna om att lärare borde få ersättning för att forska vid ett föredrag i Göteborg 1937³ Han konstaterade inledningsvis att det var självklart att lärarutbildning gav lärljungarna en ”vetenskaplig grundval”, men det var också viktigt att de blivande lärarna skulle ha ett fortsatt ett intresse för forskning och vetenskap. Nu talade han visserligen främst om de läroverkslärare som hade med sig en forskarutbildning när de anställdes som lärare i skolan, men det gör inte hans principiella resonemang om hur koppling mellan lärare och forskning skulle kunna upprätthållas mindre intressant.

Varför var denna kontakt då viktig? För Nachmanson var lärarnas kontakt med vetenskapen en självklarhet för att ”bibehålla friskheten i sin undervisning och skydda sig mot slentrian”.

Men det var också viktigt att kunna delta i forskning och här föreslog han just vad som kan sägas ha vissa drag av ett ULF-avtal då han skisserade en modell för finansiering av lärarforskning som inkluderade kopplingar till rådande lagrum och principer för hur man skulle bedöma vilka lärare som skulle få tid till forskning.

Medel till lärarnas forskningstid borde tas från det statliga anslaget till läroverken, menade han. I budgeten borde det stå något i stil med att medel skulle ges ”utan avdrag av några som helst löneförmåner åt läroverkslärare, som önska att ägna sig ostört åt vetenskaplig forskning”. Anspråken var måttfulla och Nachmanson tänkte sig initialt anslag till tio forskande lektorer sammanlagt

Akademiker på universitet skulle bedöma de sökande lektorernas vetenskapliga kompetens. Men det krävdes också en formell gång för att hantera ansökningar om tjänstledighet för forskningen. Samverkan mellan Skolöverstyrelsen och universitetkanslerämbetet var därför en nödvändig ingrediens i den tänkta modellen. I Nachmansons skiss fanns också resonemang om att de som fick anslag också skulle sprida sina resultat via vetenskapliga publikationer.

Nachmanson avslutade sitt föredrag med att påpeka att han diskuterat förslaget med det ansvariga socialdemokratiska statsrådet Arthur Engberg. Han ansåg att förslaget var ”beaktansvärt och värt diskussion”. Nachmansson konstaterade att detta var   ”ett första utkast, en skiss, som behöver utformas, prövas och grundligt övertänkas. [---] Huvudsaken är, att ett allvarligt försök göres att underlätta och stegra våra läroverkslärares möjligheter till vetenskapligt arbete”. Han tryckte också avslutningsvis på att detta förslagkan ses som ett förslag för att ”upprätthållandet av den vetenskapliga, därmed ock den pedagogiska standarden vid våra läroverk”.

Vad hände då med detta tidiga förslag rörande ett försök att formalisera samverkan med mellan myndigheter, universitet, skola och akademi? Så vitt jag vet kom inga mer utvecklade förslag att formalisera lektors rätt till att bedriva forskning via betald arbetstid, även om frågan väcktes av olika läroverksorganisationer under 1940-talet⁴

Betydelsen om att upprätthålla kontakten mellan akademi och skola kom i och för sig att lyftas i 1946 års skolkommission, men det var i utredningen inte direkt kopplat till att lärarna själva skulle få tjänstledigt för att forska⁵

Det så kallad B-avdraget som introducerades på 1960-talet innebar visserligen att lärare relativt förmånligt kunde få tjänstledigt för fortbildning, men B-avdraget var inte främst avsett för att främja samverkan mellan skola och akademi.

---

[1] SOU 1922:1:1, Skolkommissionens betänkande grunder för en ny läroverksorganisation, Stockholm: Nordstedts & Söner, 1922, s. 446ff.
[2] SOU 1938:50,  Betänkande angående utbildning av lärare vid de allmänna läroverken och med jämförliga läroanstalter. Stockholm: Nordstedt & Söner, 1938, s. 307-312.
[3] Sjätte västsvenska filolog- och historikermötet i Göteborg den 14 februari 1937. Återgivet i Pedagogisk tidskrift 1937.
[4] Se här dokument där t.ex. läroverkslärarnas adjunktförering diskuterar fortbildningsfrågor. AIIb V1, 1946 års skolkommission. Riksarkivet. 1
[5] SOU 1948:27,1946 års Skolkommissionens betänkande, Stockholm: Hagströms tryckeri, 1948, s. 378ff.

"Skolans vetenskapliga grund behöver ständigt byggas, förstärkas och renoveras"

Om skribenten: Mats Widigson är kommunal lektor på Center för skolutveckling i Göteborg, och del av projektledningen inom försöksverksamhetens Göteborgs-nod.

2020-11-05
Likvärdighet och inkludering tillhör skolans stora utmaningar där det som rektor och lärare är lätt att känna sig otillräcklig, utlämnad och villrådig. Den andra utlysningen av medel som skedde i Göteborgsnoden gavs därför en inriktning mot likvärdighet och inkludering. På detta tema inkom 62 skisser från verksamhet och akademi om möjliga praktiknära forskningsprojekt. Det stora antalet skisser tyder på tilltro till att praktiknära genererad kunskap kan göra skillnad!

I Sverige växer praktiknära forskning. En utmaning är att denna forskning är möjlig och gynnar barn och elever endast om samverkan mellan akademi och skolhuvudmän är god. I Göteborgsnoden skrevs därför en avsiktsförklaring om samverkan kring praktiknära forskning mellan Göteborgs universitet och huvudmän i Göteborgsregionen. Där finns en viktig formulering att praktiknära forskning förutsätter huvudmannens resurser. Resurser handlar inte enbart om ekonomi. Det handlar om att bidra till en nödvändig gemensam infrastruktur för det givande och tagande som utmärker god samverkan.

Ur huvudmannens perspektiv innebär praktiknära forskning snarare att organisera för en forskningsnära praktik, för att därigenom vara del i sin egen kunskapsproduktion. Som kommunal lektor, och därmed forskarutbildad lärare, ser jag gärna en forskande praktik som är delaktig i forskningsprocessens alla delar. Detta blir svårt om förståelsen av forskning och skolans vetenskapliga grund stannar vid att skolan konsumerar kunskap som ligger utanför den egna verksamheten. Måhända fungera uttrycket vetenskaplig grund bildligt som en begränsande metafor. Jag ser en hård och oföränderlig husgrund framför mig. Vetenskap handlar emellertid inte om färdiga kunskaper som likt hårda tegelstenar är fixerade av stelnad cement.

Med risk att låta som en projektledare som leende säger att vi kan bygga båten samtidigt som vi seglar den, vill jag hävda att vetenskapens och forskningens syfte snarare är att kritiskt pröva och producera ny kunskap, och att skolans vetenskapliga grund därför ständigt behöver byggas, förstärkas och renoveras. Att renovera grunden på ett hus låter sig göras om det finns strukturer som bär och den forskningsnära praktiken är beroende av stödjande strukturer för samverkan med kollegor och akademi och för kompetensutveckling. Renovera betyder ordagrant att åter göra ny, vilket rymmer en progressiv tanke att det ska bli en ny och bättre skola. Egen forskningskapacitet medför att lärare och rektorer har agentskap när den vetenskaplig grunden stärks.

Att vara del i sin egen kunskapsproduktion är viktigt då lärare och rektorer känner skolans villkor och utmaningar, och på daglig basis är nära barn och elever. Aktiva huvudmän bidrar till praktikutvecklande forskning och minskar avståndet mellan vetenskaplig grund och tillämpning i verksamheten. Egen forskarkompetens och forskningsnära praktik ger många långsiktiga vinster för huvudmännen då rektors- och lärarprofessionerna stärks, karriärvägar öppnas, skolans status höjs och kompetensförsörjning underlättas. Rektorer och lärare kan med en forskningsnära praktik förhoppningsvis i lägre grad känna sig otillräckliga, utlämnade och villrådiga. Som en parallell till den självklara tanken att klinisk forskning i vården leder till bättre behandling, är det starkaste argumentet för en forskningsnära praktik att den utvecklar undervisningen och gynnar barn och elever.

Hösthälsning från den Nationella samordningsgruppen

2020-10-21
Nu har hösten kommit. Snart inleds det femte och avslutande året inom försöksverksamheten ULF som pågår under perioden 2017 – 2021. Lokalt, regionalt och nationellt sker en febril aktivitet inom en rad olika områden. Nya mötesplatser etableras, lärare och forskare samverkar i praktiknära forskningsprojekt, examensarbeten inom lärarutbildningen med en tydlig koppling till forskningen tar form och det experimenteras med olika former av delade tjänster där lärare och forskare ges möjlighet att arbeta i varandras verksamheter. Detta är bara några exempel på de ULF-aktiviteter ni kan läsa om här på vår nationella webbplats.

För att sprida resultat och erfarenheter lanserar vi nu ett nyhetsbrev där vi sammanfattar vad som är på gång inom ULF. I nyhetsbrevet presenterar vi artiklar och reportage med lokala exempel på samverkan där skolpersonalens och forskarnas röster hörs. Vi kommer också att rapportera från den nationella arenan där vi för dialog med olika aktörer inom utbildningsområdet om erfarenheter och fortsatta utmaningar. Du som vill prenumerera på brevet kan anmäla dig via mail.

Med hösten kommer också regeringens forskningspolitiska proposition. Vi ser fram emot den med spänning! Vi hoppas att regeringen ger besked om att ULF ska få en fortsättning; Det finns ett stort engagemang och en omfattande beredskap lokalt! Nu behöver samverkan fördjupas och fler aktörer inkluderas. Nära samverkan mellan skolhuvudmän och lärosäten måste finnas i hela landet. Och det är professionens frågor och behov av kunskap för att utveckla verksamheten och undervisningen som är kittet i samverkan. Det är bara tillsammans som vi kan skapa ett hållbart system för en skola på vetenskaplig grund.

/Maria Jarl, rektorsråd i lärarutbildningsfrågor vid Göteborgs universitet och medlem i den nationella samordningsgruppen för ULF. Hälsningar också från övriga medlemmar:

Magdalena Taube, Göteborgs universitet
Jesper Haglund, Karlstads universitet
Johan Samuelsson, Karlstads universitet
Stina Westerlund, Umeå universitet
Anna Linqvist, Umeå universitet
Anna Brunner Cederlund, Uppsala universitet
Lars Olsson, Uppsala universitet
Ständig sekreterare: Elisabet Nihlfors, Uppsala universitet

 

Ömsesidigt utforskande av det systematiska kvalitetsarbetets praktiker

Via Malmö universitets egen ULF-blogg får vi här en inblick i arbetet med de nätverk som bedrivs i samverkan med fem skolhuvudmän från regionen. Vid pennan Petter Enlund, projekt- och utvecklingsledare på Kunskapsskolan i Sverige.

2020-10-01
"Huvudmannens unika utmaningar vad gäller det systematiska kvalitetsarbetet". Ett namn på ett ULF- nätverk som kräver sin insats. Arbetet innebär för oss huvudmän att med hjälp av andra huvudmäns kloka tankar, samt forskarnas utmanande frågeställningar och teoretiska perspektiv vända blicken inåt. Hur arbetar vi med kvalitetsfrågor och varför just på det sättet? Hur och av vem formuleras det som vi kallar utmaning eller problem? Vad är kvalitet i förhållande till detta? Frågor som i det löpande arbetet inte alltid går att stanna upp vid, men som är centrala att överväga.

I arbetet beskriver vi för andra huvudmän och för forskare vad i det systematiska kvalitetsarbetet som vi ser att våra styrkor och svagheter består i, och tar utifrån detta tillbaka frågeställningar och lärdomar till våra respektive förvaltningar och ledningar. Det finns en styrka i att som huvudman se att andra skolhuvudmän brottas med liknande utmaningar, och att tillsammans resonera kring möjliga vägar för utveckling blir därför mycket värdefullt.

Vi lever och verkar i en tid av tydlig målstyrning. Nationella lagar, regler och riktlinjer sätter målen och ramarna för verksamheten, där vi som huvudmän planerar, genomför och utvärderar denna verksamhet. När olika huvudmän möts så stöter vi naturligtvis bitvis in i varandra, bitvis in i det som är den akademiska kontexten. För vi genomför och följer upp utbildningen på delvis olika sätt. Och det är här styrkan ligger i ULF-samarbetet. Vi huvudmän arrangerar vår praktik utifrån de nationella målen, och de ideal vi vill förverkliga i just den utbildning vi genomför. I ett systematiskt kvalitetsarbete blir dessa ideal synliga, och samtalet som följer kan därför handla om allt ifrån stöttning i relation till styrning, hur kvalitet kan beskrivas på de olika nivåerna i styr- och stödkedjan eller hur uppföljning av utbildningen kan och inte minst bör ske.

Men ett ULF-nätverk är inte tänkt att vara till för att enbart vi praktiker ska “utvecklas”. Nätverken är till för ett ömsesidigt utforskande av ett område, som också ger forskarna och lärosätena ny kunskap och möjlighet att omvärdera samt få ny blick på sin tidigare kunskap. Det är när dessa erfarenheter delas, beskrivs och utforskas, som ett lärande för oss alla kan komma till stånd. Genom att använda nätverket som grund, och låta samarbetet grundas på tillit, förtroende, nyfikenhet och frågvishet bidrar vi gemensamt förhoppningsvis till att svensk skola och utbildning kan ta nya och välgrundade (både i praktik och teori) steg i utvecklingen.

Lärorik start på forskningsprojekt om ledarskap i klassrummet

Om skribenterna: Karin Månsson och Frida Enwall från Söderköpings kommun är medforskande lärare i ett forskningsprojekt inom försöksverksamheten ULF. Det löper över två år och handlar om ledarskap och lärande i klassrummet. Som medforskande lärare är de aktiva i alla delar av forskningsprocessen. Projektet leds av två forskare, Marcus Samuelsson och Anja Thorsten från Linköpings universitet, och deltar gör också lärare från Mjölby och Norrköpings kommun.

2020-05-27
Det är måndag i februari, klockan är 14.41. Nu är det dags, dags för första fokusgruppsintervjun med kollegor kring ledarskapet i klassrummet.

Känslan är lite lätt nervös då vi är i ett nytt sammanhang fast på vår arbetsplats med kollegor som vi känner väl. Spända och förväntansfulla gör vi i ordning lokalen vi ska vara i med bord, stolar, dator och inspelningsutrustning. Frida är samtalsledare och Karin är sekreterare.

En efter en kommer kollegorna in, även de positivt förväntansfulla och nyfikna.

Första frågan ställs, nu är vi igång, härligt! Samtalet flyter på, ordet fördelas och det blir ett naturligt utbyte av både erfarenheter och olika sätt att ta sig an ledarskapet i klassrummet.

Under den timme som intervjun pågår framkommer många spännande infallsvinklar på ledarskapet i klassrummet. Bland annat vad som är viktigt att tänka på som ledare i ett klassrum.

“Närvaro och trygghet - ledord för ledarskap”
“Att man genom sitt sätt och sina handlingar skapar förutsättningar för eleverna att lära sig”.
“Tydlighet, struktur och ordning, det ger ju liksom en trygghet till att våga göra saker”.

Vi får med oss många tankar från intervjun, och en sak som vi fortsätter att tänka kring och prata vidare om är alla överväganden vi som lärare gör i stunden. Samt att de utmaningar lärare stöter på kan bemötas på många olika sätt.

Ett sätt är att ha så många styrda och enskilda uppgifter som möjligt:

“Jag undviker att ha genomgångar på tavlan, man fixar något arbetsblad och bara delar ut. Skriver på tavlan: gör arbetsbladet, läs sidan si och så eller nånting så. Så att man minskar ner de momenten som kan bli problematiska. Jag behöver inte fånga deras uppmärksamhet för jag sätter dem i arbete, de får jobba självständigt.”

Ett annat sätt är att variera så mycket som möjligt med aktiva elever:
“Variation är viktigt, att skapa aktiviteter mellan eleverna. Att använda sig av dem, att de får röra på sig och ta reda på saker tillsammans.”

Läraren vill ha:
“Mer struktur och tydligare ramar, och lite mindre allting, krymper ihop det mycket mer när jag vet att det är rörigt.”  Men baksidan av det kan vara:
“Största utmaningen är att utifrån den fyrkantigheten jag går in med, att några elever inte gjort sig förtjänta av den fyrkantigheten, de skulle kunna få det mycket roligare men jag har ingen möjlighet att ge dem det.”

Intervjun är slut och kollegorna har gått iväg till sina arbetslag. Vi sitter kvar, nöjda efter vår första intervju, och helt uppfyllda av alla intryck och erfarenheter vi fått ta del av. Den första tiden i projektet har satt igång många tankar kring hur vi kan arbeta med ledarskapet i klassrummet som en del i utvecklingsarbetet på vår skola och vi vill börja med en gång. Utmaningen är att skilja på skolans utvecklingsarbete och projektets forskningsarbete och syfte. Efter en lärorik start börjar vi sakta men säkert komma in i ett nytt tänk, vi inser att forskningsprojektet får ta sin tid och behöver komma först. Vi ser fram emot resten av projektet som bland annat innehåller arbete med observationer. 

Möjlighet till en bättre lärarutbildning

Om skribenten: Oscar Bringefalk är en ämneslärarstudent vid Uppsala universitet med inriktning på svenska och samhällskunskap. Han är en del av Uppsalanodens styrgrupp som studentrepresenant och deltar i partnerskoleprojektet i Uppsala. Oscar har ett intresse i att arbeta med studentfrågor vid universitetet och förbättra sin och andras utbildning.

2020-05-06
Hur kan man utveckla lärarutbildningen praktiskt samtidigt som man upprätthåller en hög teoretisk undervisning? Det är en fråga som jag har funderat på under mina år på lärarutbildningen vid Uppsala universitet. Den kniviga avvägningen mellan praktik och teoretisk kunskap är ständigt närvarande för lärarna på utbildningen och lärarstudenterna som vill ha mycket av båda. Svaret kan gå att finna i försöksverksamheten ULF.

Min tid inom Uppsalanodens styrgrupp som studentrepresentant har visat potentialen ULF besitter och den stora potentialen att utveckla det till något större för alla lärarstudenter! ULF-avtalens styrka ligger i att kunna förmedla kontakter inom skolans värld och forskningens värld till lärarstudenter som till exempel skriver sina examensarbeten och vill vara delaktiga i ett pågående forskningsprojekt. Skollagen säger att utbildningen ska ”vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Att lärarstudenter kommer i kontakt med forskning och kan vara en del av den under sin utbildning kan förenkla för dem senare när de kommer ut i arbetslivet. Detta genom att de då vet hur forskning fungerar, vad de ska leta efter i ny forskning osv. Verksamma lärare får en bättre förståelse för forskningen och kan applicera den på sin undervisning. De kan undervisa på en vetenskaplig grund och sin egen beprövade erfarenhet.

Försöksverksamheten ULF syftar till att utveckla samverkansmodeller mellan skola och akademi. Återigen, om lärarstudenter kommer i kontakt med ULF genom sitt examensarbete eller möjligen en speciell forskningsinriktning på programmet, så kan de ta med de erfarenheterna vidare in i arbetslivet och  introducera sina nya kollegor för ULF. Skolan kan lära sig hur man enklare kan arbeta med utbildningsvetenskaplig forskning i verksamheten och tillsammans med universitetet och dess forskare.

Mycket av den forskning som presenteras för lärarstudenter idag kan upplevas avlägsen och svår att förstå då de inte är en del av den kontext forskningen tar plats i. ULF:s mål att integrera forskningsmiljöer med till exempel den verksamhetsförlagda utbildningen och då inkludera lärarstudenterna kommer lösa det problemet. Studenter på sin VFU kan bidra till forskning med material som till exempel observationer och synpunkter på forskningens fortsättning utifrån ett skolkontextuellt perspektiv.

ULF:s möjligheter att inkludera lärarstudenter i sina samverkansmodeller är goda och kan leda till bra samarbeten mellan forskare, verksamma lärare och lärarstudenter. Den trion kan tillsammans skapa en miljö för praktiknära forskningsprojekt som kommer besitta goda möjligheter att utveckla lärarprogrammet och skolor. Frågan som ställdes i början av inlägget har en bra kandidat till svar och det är ULF-avtalen. Jag som lärarstudent ser goda möjligheter att skapa en samverkansmodell och miljö där lärarutbildningen enbart kommer gynnas av ULF:s intentioner och fortsatta planer.

ULF-projektet sprider kunskap om AI och digitala matematikläromedel

Om skribenten: Martin Tallvid är fil dr. i Tillämpad IT med inriktning mot utbildningsvetenskap på Institutionen för tillämpad IT vid Göteborgs universitet. Han är dessutom kommunal lektor på Center för skolutveckling i Göteborgs stad. Martin har lång erfarenhet av att vara lärare i grund- och gymnasieskolan och har ett stort intresse för digitaliseringen av undervisningen. Hans avhandling från 2015 studerade det första stora kommunala införandet av en dator per elev på grundskolan. Här bloggar han om sitt ULF–projekt som heter ”AI och digital matematik - nya förutsättningar för undervisning och lärande”.

2020-03-02
I vårt ULF-projekt deltar sexton matematiklärare på Hovåsskolan i Göteborg och Kapareskolan i Kungsbacka samt två forskare (Marie Utterberg Modén och undertecknad) från institutionen för tillämpad IT på Göteborgs universitet. Tanken med projektet att samarbetet mellan de undervisande matematiklärarna på grundskolan och forskarna ska ge konkreta bidrag till undervisningens genomförande i praktiken och också ge värdefulla bidrag till forskningen.

Vårt intresse för AI och digitala läromedel bottnar bland annat i det faktum att Svenska Läromedels branschstatistik visar att grund- och gymnasieskolor skaffade 45 procent mer digitala läromedel under 2018 än under 2017, och ökningen fortsätter en rasande fart. Samtidigt saknas kunskap om hur undervisningen påverkas och hur lärarens arbete förändras av denna användning. De nya digitala matematikböckerna har till exempel ett flertal nya funktioner och tillägg där integrerade grafritande miniräknare, instruktionsfilmer, interaktiva funktioner, gamification, learning analytics och inte minst AI (artificiell intelligens) är nya och tämligen obeforskade inslag i undervisningen.

Vi har i projektet låtit matematiklärarna använda ett digitalt läromedel, som innehåller adaptiva funktioner, som ett komplement till den ordinarie pappers-matematikboken. Vi som forskare gör lektionsbesök som vi följer upp med regelbundna lärträffar där vi diskuterar de möjligheter och utmaningar som kommer som ett brev på posten (sic!) när avancerad digital teknik förs in i klassrummet.

Projektet röner uppmärksamhet vilket bland annat visat sig i ministerbesök (se bild) och ett välbesökt seminarium på Linnéuniversitets matematikbiennal i januari 2020. Inför en fullsatt gradängsal redogjorde lärarna för vårt gemensamma forsknings- och skolutvecklingsprojekt. Lärarna visade exempel på möjligheter och utmaningar och berättade om sina erfarenheter så här långt.
 

Det har visat sig vara många saker som är annorlunda jämfört med att använda en traditionell mattebok i pappersformat.  Det blev snabbt uppenbart att ett digitalt läromedel innehåller tusentals uppgifter och vissa elever tycker att det blir jobbigt när de inte ser något slut på uppgifterna. I en pappersbok är kapitlet slut efter ett visst antal uppgifter, men i det digitala läromedlet poppar det upp nya uppgifter i en aldrig sinande ström. Visserligen kan läraren tilldela uppgifter inom ett eller flera avsnitt, men för eleverna kan det närmast oändliga antalet uppgifter upplevas som frustrerande. En annan svårighet är användningen av den adaptiva funktionen som innehåller AI, och ska anpassa uppgifterna efter den enskilde elevens kunskapsnivå. Den har visat sig vara svår att använda som det är tänkt eftersom många elever tröttnar på att vänta på att AI:n ska lära sig vad som är “rätt” nivå. Programvaran kräver att eleven ska räkna minst hundra uppgifter för att ställa in sig på rätt nivå och många av dessa hundra uppgifter upplevs av eleverna som för svåra. Adaptiviteten och den automatiska tilldelningen av nya, för läraren okända, uppgifter ställer stora krav på lärarens kompetens. Lärarens egen kompetens och flexibilitet utmanas när hen ska vara beredd på frågor från många olika områden med skiftande svårighetsgrad.

Vårt forsknings- och utvecklingsprojekt ska avslutas våren 2021 och detta är några exempel på de nya kunskaper vi fått hittills.  Jag tycker att ULF-forskningsmedel, där lärare och forskare tillsammans ges möjligheter att genomföra praktiknära forskningsprojekt, är ett utmärkt sätt att utveckla undervisning och lärande. 

Didaktiskt nätverk: Språk- och kunskapsutveckling i ämnesundervisning 

Via Malmö universitets egen ULF-blogg får vi här en inblick i arbetet med de didaktiska nätverk som bedrivs i samverkan med fem skolhuvudmän från regionen. Vid pennan universitetslektorerna Charlotte Rosenkvist, Catarina Economou, Anna-Lena Godhe, Maria Kouns och Eva Bringéus (adj. adjunkt). 

2020-02-12
Ett gediget förarbete i vårt nätverk börjar nu ge resultat! Vi hade nyligen vår tredje nätverksträff med ämneslärarna från grundskolor, gymnasieskolor och komvux i Malmö, Helsingborg, Trelleborg och Svedala och såg då tydligare hur vi tagit ytterligare ett steg i processen – att formulera case för att få syn på språk- och kunskapsutveckling i ämnesundervisning på skolorna samt få användbara case till lärarutbildningen.

I formuleringen av projektansökan var vår utgångspunkt bland annat behovet av att såväl utveckla skolors undervisning som Malmö universitets lärarutbildning. Skolverket visar i en rapport (2016) att undervisningen för elever med utländsk bakgrund behöver utvecklas för att förbättra resultaten.

Studenter på lärarutbildningen efterfrågar en undervisning med tydligare koppling mellan teori och praktik. Om vi kan forma, analysera och diskutera verklighetsanknutna case som innehåller viktiga utvecklingsområden, hoppas vi kunna identifiera nya sätt att arbeta med språk- och kunskapsutveckling i ämnesundervisningen. Dessa case kan då också vara en utgångspunkt för intressanta analyser och diskussioner på skolorna och lärarutbildningen. 

Vi har inspirerats av casemetodiken utifrån boken Casemetodik för lärare – att överbrygga klyftan mellan teori och praktik (Ann. S. Pihlgren red. 2019). Detta för att få mer kunskap om hur man dels arbetar med, dels skriver fram case. Under den senaste nätverksträffen kom vi fram till olika strategier för att skriva ett bra case. Det betonades att det är viktigt att utgå från lärarens tankar och agerande och beskriva detta detaljerat. 

Tanken är att när våra case är formade provar vi dem i vårt nätverk, på våra kollegor och lärarstudenter och gör justeringar utifrån detta. Vi kopplar casen till forskningslitteratur och funderar på om det finns något område som lärare och studenter kan fördjupa sig i.

Vilka case börjar nu ta form och hur kom vi dit? Under de två första träffarna arbetade vi med föreställningskartor där vi gruppvis försökte att identifiera ämnesundervisningens viktiga kärna när det gäller språk och kunskap. Vad ville vi utveckla? Vilka svårigheter och möjligheter såg vi? Många intressanta områden samlades på föreställningskartorna men tre områden visade sig tydligare än de andra, nämligen Heterogena elevgrupper – mångfald och elever som resurs, Metoder och arbetssätt samt Kollegialt arbete. Dessa områden analyserades ytterligare på den senaste träffen och nu har vi fyra utkast till case som vi gruppvis vill utforska: Glappet mellan fritidslärande och skollärande utifrån elevernas språkliga resurser, Bedömning av elevers multimodala texter – över ämnesgränser, Läsa eller lyssna sig till kunskaper i historia? och slutligen Hur ser en språkutvecklande undervisning ut som stärker elevernas fördjupade förståelse av texter i alla ämnen? Hur kan lärare socialiseras in för att effektivt arbeta med detta?

Nu ser vi fram emot att konstruera case under vår nästa nätverksträff! 

/Charlotte Rosenkvist, Catarina Economou, Anna-Lena Godhe, Maria Kouns, Eva Bringéus. 

Referenser

Pihlgren, Ann S. (2019). Casemetodik för lärare – att överbrygga klyftan mellan teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. 

Skolverket (2016). Invandringens betydelse for skolresultaten. En analys av utvecklingen av behörighet till gymnasiet och resultaten i internationella kunskapsmätningar. Skolverkets aktuella analyser 2016. Stockholm: Skolverket.

 

Efter mer än två års intensivt arbete invigs Uppsala kommuns forsknings- och utvecklingsmiljöer!

Om skribenten: Olle Nordberg är fil dr i litteraturvetenskap och universitetslektor vid litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Han är också legitimerad gymnasielärare och verksam gymnasielektor i svenska med 20 års erfarenhet av läraryrket och litteraturläsning med tonåringar. Nordberg undervisar sedan 2012 inom ämneslärarutbildningen i Uppsala och sedan 1999 vid Uppsala yrkesgymnasium. Här bloggar han från den festliga invigningen av Uppsala kommuns forskningsmiljöer, som utvecklas i samverkan med Uppsala universitet.

2020-02-11
När jag gick ”adjunktåret” i den gamla gymnasielärarutbildningen för en herrans massa år sen diskuterade vi då och då klyftan – av typen Helvetesgapet – som fanns mellan forskning om skolan och dess faktiska verksamhet. Detta var en fråga som framstod som både äldre än hedenhös och som omöjlig att lösa. I lärarrummen skrockades det över hur verklighetsfrånvända forskarna var och vid universitetet var det samma sak – fast tvärtom då: verksamma lärare har ingen aning om teori och forskning.  (Och nog har jag stött på den inställningen ibland under mina år i skolor - och vid akademin.) Med den nya satsningen på forskningsmiljöer där den bärande tanken är att forskningen ska utvecklas ur de frågor professionen formulerar kan denna klyfta mellan skolforskning och skolpraktik inte bara överbryggas. Ur den forna avgrunden finns nu även helt nya och ganska fantastiska möjligheter för ett nytt forskningslandskap med lärandet i centrum att växa upp och ta form.

Invigningen hölls i Tiundaskolans matsal vid foten av den mäktiga läktaren av limmat trä. Den inbjudna publiken, bestående av lektorer, FOU-lärare, kommunala beslutsfattare, universitetsforskare från både Stockholm och Uppsala, serverades inledningsvis delikata snittar och ett invigningstal av kommunens koordinator bakom den här satsningen: Olle Bergh. Bergh, som gav sin syn på arbetet som varit och det som nu skulle komma, liknade invigningen av forskningsmiljöerna vid en taklagsfest: ”Vi har nu en uppreglad stomme och vi har koll på att nödvändig infrastruktur finns. Likväl som man till husbygget behöver koppla på vatten och el så behöver våra forsknings- och utvecklingsprojekt kopplas samman med vårt systematiska kvalitetsarbete och våra olika nätverk för spridning”, och förklarade vidare att ULF-medlen och de rika och konstruktiva kontakter som byggts upp med Uppsala universitet möjliggjort det hela.

Därefter avlöste talarna varandra. Först ut var utbildningsnämndens ordförande Helena Hedman Skoglund som uttryckte sig minst lika entusiastiskt om samarbetet mellan kommun och universitet som Bergh och såg många stora möjligheter och förtjänster i satsningen. Inte minst för kommunens alla skolelever. Efter det presenterade fyra av kommunens handledande lektorer hur strukturen för forskningsmiljöerna är uppbyggd – och gav några smakprov på arbete som redan inletts.

Henrik Edgren, prefekt vid EDU, talade därefter om vikten av praktiknära forskning ur universitetsvärldens perspektiv och gav exempel från satsningen med partnerskolor som resulterat i flera relevanta forskningsprojekt i samarbete med professionen. Sist ut bland talarna var Elisabeth Nihlfors, ständig sekreterare i den nationella samordningsgruppen för ULF – och en av initiativtagarna till hela den statliga satsningen. Nihlfors talade inspirerat om de möjligheter som ULF innebär på generell nivå och för Uppsala specifikt. Hon lyfte särskilt fram möjligheterna för universitetets lärarstudenter att utvecklas i de nya forskningsmiljöerna.

Efter skålar och tal bjöds gästerna på en konstvandring på skolan med de tre eminenta guiderna Thea, Fanny och Pauline –  alla tiundaelever i årskurs 9. Mycket uppskattat!

När vi gick hemåt var det med steg fulla av energi och tillförsikt. Det blir spännande det här!

"Forskningscirkeln blir den torktumlare som skakar fram forskningsfrågor baserade på kollegiets intresseområden"

Om skribenten: David Wålstedt är lärare i svenska och historia på NTI-Gymnasiet i Uppsala, där han är inne på sitt tionde år. David har i rollen som förstelärare länge varit involverad i det pedagogiska utvecklingsarbetet inom NTI. De senaste åren har detta engagemang framförallt handlat om uppbyggandet av en ULF-verksamhet inom NTI. Men trots att sidouppdragen med åren vuxit så är det ändå tveklöst undervisningen som kommer i första rummet. 

2020-01-02
Vilka frågor är egentligen viktiga för lärare? Vilka utvecklingsprojekt vill lärare ägna värdefull arbetstid åt, om de själva får välja? Inom NTI blev svaren på dessa frågor programmering inom matematik och strategier för att optimera undervisningens övningsinslag. I varje fall är detta två områden som just nu är föremål för pågående studier inom ramarna för NTI:s ULF-verksamhet.

Sedan lite mer än ett läsår tillbaka så deltar NTI i den försöksverksamhet som ULF utgör. NTI består av ett 30-tal gymnasieskolor med tydligt teknikfokus hemmahörande inom Academedias skolsfär. I skrivande stund deltar tre gymnasieskolor i ULF-samarbetet, NTI Uppsala, NTI Johanneberg och Vetenskapsgymnasiet, men ambitionen är att fler skolor ska ansluta inom kort. På de skolor där verksamheten har dragit igång har forskningscirklar börjat ta form. 

Inom NTI finns sedan ett antal år tillbaka en utarbetad struktur för utvecklingsarbete som bygger på att alla lärare har två timmars avsatt tid i veckan för kollegialt arbete inom så kallade ”lärteam”. Innehållet i detta utvecklingsarbete har skiftat mellan skolor och över tid, men i korthet kan man säga att lärteamen har fungerat som nav för olika former av fortbildning och löpande utvecklingsarbete. När NTI nu på allvar kliver in i ULF-verksamheten innebär det att den befintliga lärteamsstrukturen byggs ut. På de skolor som ingår i ULF-samarbetet har forskningsinriktade lärteam att startas upp, inom vilka forskningscirklarna har etablerats. Forskningcirklarna riktar sig framförallt till de lärare som drivs av en stor nyfikenhet på den egna verksamheten och som tjusas av tanken om att få jobba mer forskningsinriktat. Forskningscirkeln är tänkt att fungera som ett strukturerat men prövande diskussionsforum och som bas för undersökande studier av vetenskaplig karaktär. Det som tydligt skiljer arbetet inom forskningscirkeln från det övriga utvecklingsarbetet är ambitionen om att producera ny kunskap. Det bredare kollegiala arbetet som sker på NTI-skolor erbjuder lärare möjligheter att ta del av forskning och beprövad erfarenhet och att sätta den kunskapen i relation till den egna praktiken. Inom de forskande lärteamen söker man i högre utsträckning efter ny kunskap. 

Forskningscirklarna leds av förstelärare, men är knutna till lektorer som har en handledande och koordinerande funktion. När systemet är mer utbyggt är tanken att lektorerna ska jobba mot flera forskningscirklar. Lektorernas tjänster utformas så att de i största möjliga mån har möjlighet att både undervisa, forska och samverka inom nätverket. I övrigt består lektorns arbete huvudsakligen i att vägleda det arbetet som sker forskningscirklarna genom att erbjuda stöd vid utformandet av frågeställningar, metoder och analys av empiri. Lektorerna följer kontinuerligt arbetet i forskningscirklarna och stämmer av med cirkelledarna genom veckovisa digitala möten. Den struktur som utformats för ULF-arbetet inom NTI är faktiskt nästan helt digital, då tanken är att den ska tillåta samarbeten över stora avstånd. 

Forskningscirkeln blir den torktumlare som skakar fram forskningsfrågor baserade på kollegiets intresseområden och behovsanalyser. De studier som initieras inom forskningscirklarna är tänkta att pågå i ett till två läsår, och de utmynnar efterhand i en serie delrapporter som vid projektets slut sammanställs i en slutrapport. Resultaten av dessa studier sprids sedan på regionsgemensamma kompetensutvecklingsdagar, genom gästföreläsningar och på basarer. Förhoppningsvis når de även forskarvärlden via de kopplingar ULF-samarbetet etablerat med aktuella lärosäten. 

Tack vare sin forskarutbildning och sina universitetskopplingar kan lektorerna också fungera som bryggor till relevanta forskarmiljöer på ULF-anslutna lärosäten. Ett spännande exempel på detta är det samarbete mellan NTI-Uppsala och Institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet som under innevarande läsår håller på att ta form. I planerna för samarbetet ligger tankar om delade tjänster och gemensamma forskningsprojekt. Genom ULF-satsningen stärker NTI också banden med lärarutbildningen, vilket innebära att lärarstudenter som gör sin VFU på ULF-anslutna NTI-skolor inom en nära framtid också kommer att erbjudas delaktighet i de utvecklingsarbete som pågår där, t.ex. genom datainsamling och ministudier knutna till större ULF-projekt.

Så, vilka resultat har vi hittills sett på NTI av att ge makten att ställa frågorna till lärarna? Som sagt pågår i dagsläget två större studier inom ramarna för NTI:s ULF-verksamhet. Den ena studien pågår sedan ett år tillbaka på NTI-Johanneberg i Göteborg och handlar om att systematiskt utpröva sätt att använda programmering inom matematiken för att stärka elevers matematiska tänkande. Det andra projektet startade denna hösttermin på NTI Uppsala och handlar om att undersöka attityder till övningsinslag inom den löpande undervisningen. Studien utgår ifrån uppfattningen om att det övningsarbete som följer efter genomgångar idag ofta av olika skäl nedprioriteras av eleverna, som istället fokuserar på intensivträning inför prov. Ambitionen med studien är att undersöka huruvida formaliserade, återkommande tillfällen för intensiv färdighetsträning (inom matematik och historia) kan generera en positiv attitydförändring ifråga om mer övningsinriktat lektionsarbetet. Båda dessa studier kommer att fortgå under innevarande läsår och fortsätta in på nästa läsår. Sannolikt kommer dessa arbeten att inspirera till ännu större projekt i framtiden.

Skolforskning på praktisk och historisk grund

Om skribenten: Johan Samuelsson är ​docent i historia och ULF-ansvarig på Karlstads universitet. Allt sedan han påbörjade doktorandstudier i ekonomisk historia har hans huvudsakliga vetenskapliga intresse kretsat dels kring utvecklingsprocesser avseende historia och dess roll i samhället, dels kring utbildningshistoriska och historiedidaktiska frågeställningar. Hans intresse är här riktat mot olika aspekter av lärares professionella kunskapsbas i ett historisk och samtida persperspektiv.

2019-12-06
"Arbetssätt behöver underkastas vetenskaplig analys.  Under sådana förhållanden måste principen om en fortskridande skolreform innebära att samtliga stadgor, planer och anvisningar inom skolväsendet görs lätt reviderbara, så att det kan modifieras i enlighet med vad kommande forskningsresultat och praktisk erfarenhet visar vara önskvärt”.

Citatet ovan har drygt 70 år på nacken och skrevs i samband med arbetet med att genomföra den nya grundskolan. Som historiker och verksam inom ULF-projektet studsade jag till när jag läste citatet ovan, det är ju närmast precis samma tankar som finns i dagens skollag och skrivningen om att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. De två delarna vetenskap och praktik var alltså två lika viktiga beståndsdelar när undervisningen skulle utvecklas då som nu. 

Vad var då tanken med att använda vetenskap och praktisk erfarenhet för att utveckla undervisningen? Ett skäl var helt enkelt att låta lärare ta makten över sitt yrke och dess utveckling, och författaren fortsätter med att konstatera att ”eftersom pedagogiska modeströmningar avlöser varandra, kan man inte binda undervisningen vid en av dem”. Nej läraren skulle ”tillerkännas frihet att lägga upp undervisningen på sitt eget sätt, efter egna idéer och erfarenheter”. Men för att utveckla undervisningen var det viktigt att ”den psykologiska och pedagogiska forskningen” kompletterades ”med praktiskt inriktad försöksverksamhet”. Avslutningsvis betonades att ”de enskilda lärarnas intresse för pedagogiska experiment måste tillmätas stor betydelse och uppmuntras”.

När vi jobbar med ULF-projekten inom Karlstad-noden har vi ambitionen att med utgångspunkt i praktisk erfarenhet och forskning utveckla undervisningen. I ett av projekten jobbar lärare och forskare tillsammans i forskarcirklar för att utveckla undervisningen. I cirkeln diskuteras centrala områden som upplevs problematiska. Via forskaren får läraren hjälp att hitta relevant forskning som kan bidra till att utveckla undervisning. Men lika viktigt är att forskaren som också är verksam som lärarutbildare tar med sig kunskap från praktiken in i lärarutbildning och på så sätt kopplar undervisningen närmare undervisningsvardagen. 

När projektet planerades var tanken att det skulle ligga i linje med ULF-projektets intention att knyta samman praktik och forskning, men som synes kan man säga att projektet också vilar på historisk grund.

"För första gången på ett decennium kan alla elever i Storuman läsa franska!"

Om skribenten: Tobias Thomson har en lång karriär inom skolan och jobbar nu som utbildningsstrateg på Region Västerbotten med särskilt ansvar för skolutvecklingsfrågor i Västerbottens små inlandskommuner. Tobias vill lyfta fram betydelsen av att komma från en liten by i glesbygden för att förstå de små kommunernas utmaningar. 

2019-10-16
Arjeplog, Arvidsjaur, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storuman, Vilhelmina, Åsele. När den Parlamentariska landsbygdskommitteen 2018 pekade ut Sveriges 23 mest utsatta kommuner kom dessa tio med. Små inlandskommuner i Norr- och Västerbotten med ogynnsam demografisk utveckling, utflyttning och utmaningar med ekonomin. 

För bara några år sen visade forskningen att likvärdigheten i Svensk skola knappast hade geografiska dimensioner, en bra och en dålig skola kunde ligga bredvid varandra i samma stad, en lyckad skolkommun kunde vara granne med en mindre lyckad. Huvudmannens storlek, om skolan var kommunal eller fristående och var i vårt avlånga land den låg spelade egentligen ingen roll. Nu väntar med all säkerhet en annan slags verklighet. Vi som verkar i de små kommunerna vet och känner det, lärarbristen leder utan tvekan till att små kommuner i glesbygd får allt svårare att klara sin lärarförsörjning och därmed sina uppdrag inom utbildning. I den kontext jag beskrivit, i kommunerna och deras skolvardag, bedriver vi ett forskningsprojekt inom ULF. I ett samarbete mellan de 10 kommunerna, Region Västerbotten och Pedagogiska institutionen på Umeå universitet beforskar och utvecklar vi fjärrundervisning.

Likvärdighet, utbud i utbildningen och behöriga lärare är de tre hörnstenarna i vårt arbete. Vi tycker att elever i våra fjällskolor som Ammarnäs, Risbäck, Saxnäs och Tärnaby ska ha samma rätt till behöriga lärare, specialpedagogisk handledning och modersmålsundervisning som alla andra. Och att eleverna i grundskolorna i alla våra 10 kommuner ska kunna välja mellan tre moderna språk. Tack vare fjärrundervisning kan nu till exempel eleverna i Storuman för första gången på ett decennium läsa franska!

Tillsammans med våra vänner i norra Norrbotten, Pajala, Gällivare, Jokkmokk och Kiruna leder vi nu utvecklingen inom fjärrundervisning och tar därmed också på allvar ansvar för skolan digitalisering. Det är fantastiskt när små kommuner, och framför allt duktiga lärare i dessa kommuner, får visa att de kan ligga i framkant för att utveckla skolan och när universitetet intresserar sig för kommuner utom cykelavstånd.

Läs mer om samarbetet kring fjärrundervisning! 

Det är spännande, det där som händer i mötet mellan de olika perspektiven

Om skribenten: Emma Dahl är utvecklingsstrateg på Göteborgsregionen och ingår i projektgruppen för ULF-avtal vid Göteborgsnoden. Hon har en bakgrund som högstadielärare, utvecklingsledare och rektor för grundskolans alla stadier. I samband med masterutbildningen i utbildningsledarskap väcktes hennes intresse för forskning med hög relevans för praktiken. Här bloggar Emma Dahl om sin upplevelse av AIMday ULF, som hölls på Uppsala universitet den 12 september. 

2019-09-12
På tåget hem till Göteborg från Uppsalas AIMday ULF, där forskare och skolverksamma mötts kring potentiella forskningsfrågor, reflekterar jag över vad jag precis fått vara med om. Jag inser att det är något stort, det som pågår just nu, med utformandet av ett efterlängtat koncept för praktiknära forskning. 

Syftet med AIMday är att fånga in, och mötas kring, professionens frågor och i det mötet fördjupa och förädla forskningsfrågorna. Samtidigt handlar det om att knyta kontakter mellan huvudmän och forskare, som förhoppningsvis ska leda till möjliga forskningssamarbeten. 

Under AIMday ges jag möjlighet att delta i olika seminarier kring fyra varierande frågeställningar från verksamheten. Forskarnas följdfrågor handlar återkommande om ”var det skaver” och ”vad det handlar om egentligen”, samt om att fokus och begrepp kan behöva preciseras och brytas ner genom reflektioner kring vad som menas och vilka aspekter som bör tas i beaktande. Följdfrågorna verkar föda många nya reflektioner hos både praktikerna och forskarna, men det utbyts också erfarenheter och utdelas tips på aktuell forskning. En av forskarna springer exempelvis iväg till sitt kontor under kaffepausen för att hämta en rykande färsk forskningsöversikt med relevans för frågan, medan andra forskare delar med sig av boktips i ämnet.  

Jag åkte till Uppsala med förhoppningen att de olika perspektiven från forskning och huvudmän skulle berika varandra, men på plats händer det något ännu mer spännande, nämligen att forskarnas vitt skilda infallsvinklar gör det möjligt att angripa frågorna utifrån en mängd varierande aspekter, såsom etnologiskt, didaktiskt, specialpedagogiskt, samt barn- och ungdomsvetenskapligt perspektiv. Det är där, i mötet mellan verksamhetens frågor och forskarnas olika horisonter som det händer något riktigt spännande. Då tänker jag att det här är stort, för nu skriver vi historia tillsammans. 

AIMday ULF 2019 har en egen webbplats!

Tre didaktiska nätverk under uppstart!

Om skribenten: Margareta Serder är universitetslektor i utbildningsvetenskap med inriktning mot bedömning vid Malmö universitet. Sedan 2018 är hon också vicedekan på fakulteten Lärande och samhälle, där försöksverksamheten ULF ingår bland hennes ansvarsområden. Här kommer ett smakprov från MAU:s egen ULF-blogg, som just nu kretsar kring sjösättningen av modellen "didaktiska nätverk". 

2019-09-02
Nu är ansökningsprocessen för didaktiska nätverk över och dekan fattade innan sommaren beslut om vilka av de tretton inkomna ansökningarna som beviljats medel inom försöksverksamheten ULF på Malmö universitet. De skolhuvudmän som Mau samarbetar med i försöksverksamheten ingick i beslutsprocessen och är i detta nu, precis som vi på fakulteten Lärande och samhälle, i färd med att hos alla berörda förankra samarbetets syfte och de förväntningar och åtaganden som följer . 

Beslutet innebär att Mau tillsammans med fem skolhuvudmän från regionen startar upp tre didaktiska nätverk i vilka yrkesverksamma grundskollärare och gymnasielärare och forskare och lärare från Mau regelbundet kommer att mötas under två läsår framöver. Idén är att deltagarna under denna tid ska träffas åtminstone sex till åtta gånger och tillsammans definiera och utveckla kunskap om specifika undervisningsnära, didaktiska problem och dilemman inom ett gemensamt intresseområde. På så sätt knyter vi forskare och lärare vid Mau närmare yrkesverksamma lärare inte bara kring studenternas VFU utan också för att bedriva forskning. Vi tror att detta kan vara ett fruktbart sätt att formulera och studera intressanta forskningsfrågor som både bottnar i skolverksamhetens utmaningar och som har potential att utveckla våra lärarutbildningar. 

De områden som nätverken kommer att arbeta med är Svenskämnets didaktik, Proportionella resonemang i matematik samt Språk- och kunskapsutveckling i ämnesundervisning. Sammanlagt ingår tretton lärare från Mau och ett fyrtiotal lärare från de fem huvudmännen. Samarbetsavtal mellan Mau och de fem skolhuvudmännen är i färd att skrivas under i detta nu och nätverken siktar på att ha sina första nätverksträffar i oktober 2019.

DET ÄR NU DET HÄNDER

Om skribenten: Elisabet Nihlfors är ​professor i pedagogik med inriktning mot ledarskap på Uppsala universitet, tillika ständig sekreterare i försöksverksamheten ULF:s nationella samordningsgrupp. 

2019-07-01

Det är hög tid… att ta professionen på allvar. Jag talar om landets alla lärare och skolledare som seriöst tar sig an de utmaningar som yrket innebär, som ständigt är beredda att ompröva och pröva nytt, ifrågasätta och kritiskt granska den egna undervisningen. Detsamma gäller våra universitetslärare, de som ser värdet i att uppmärksamma alla studenter på utbildningens betydelse för individens och samhällets utveckling.

Det är hög tid… att ta tillvara denna kraft, kunskap, kompetens, energi och uthållighet också för att behålla och locka tillbaka utbildade lärare - för en högkvalitativ utbildning såväl i skolan som på lärosätet.

Ett viktigt nav i detta arbete är samverkan mellan huvudmän och lärosäten – en samverkan som vilar på ömsesidig respekt för varandras kunskap och kompetens. Samverkan har funnits i många år men nu, tack vare försöksverksamheten ULF tar vi tillsammans systematiskt fram olika modeller för att en sådan samverkan ska byggas in i våra respektive ”system”.

Det finns en bra grund att bygga vidare på genom de olika lärarprogrammen, där lärosätets fakulteter och institutioner arbetar tillsammans med huvudmän och skolformer. Men de högskoleförlagda respektive den verksamhetsförlagda delen av utbildningen behöver integreras bättre, vilket förutsätter en närmare samverkan också kring kompetensutveckling, skolutveckling och naturligtvis i grunden – forskning! För att detta ska vara möjligt behöver vi långsiktiga och hållbara system som inte är så personberoende som de vi hittills haft, och som inbegriper miljöer hos huvudmän och lärosäten som ”kommunicerar” med varandra. Adjungerade adjunkter, lektorer och forskare ska enkelt kunna finna sätt att samverka från tid till annan. Något som kräver stabila relationer såväl i systemen som mellan personer. Det tar tid att utveckla och är ett arbete som pågår runt om i landet.

Det är hög tid… att ta ett större utrymme i anspråk! Både skola och lärosäten är tunga, tröga och långsamma system – ibland! Det som gör systemen mer lättrörliga kan lätt härledas till juridiska eller ekonomiska källor. Som t.ex. när Skolinspektionens och UKÄ:s granskningar genomförs och när Skolverket offentliggör vilka treåriga projekt som finansieras. Sättet som ekonomiska resurser fördelas på ger omedelbart genomslag för om det är kortsiktiga eller långsiktiga lösningar som blir effekten. 

Försöksverksamheten ULF visar på alternativa vägar, bygger vidare på de välfungerande strukturer som finns och bygger nytt där så behövs. Det är en mödosam process då båda parter – huvudmän och lärosäten - söker lösningar som ska bära över tid och gärna vara generiska. Lösningar som utgår från identifierade problem och är långsiktiga eftersom såväl forskning som utveckling tar tid. Det tar tid att identifiera vilket problemet är som vi söker kunskap om. Det tar också tid att därefter få klarhet i vilken kunskap som redan finns och om/hur den kan omsättas i den aktuella praktiken. När kunskap saknas, ja då handlar om att initiera ny forskning.

Att sen starta ett nytt forskningsprojekt kräver ett arbete i sig, där sökandet efter forskningsmedel är en del. Sedan följer år av undersökningar, analyser som föder nya frågor… under processen involverar forskarna både lärare och lärarstuderande… och sedan kommer resultaten som kanske ifrågasätter det vi hittills gjort … och så rullar det vidare… om och där det finns professionella system som gör det möjligt att ständigt ompröva, pröva, ifrågasätta och kritiskt granska den egna och andras verksamhet och systematiskt ta del av ny nationell och internationell kunskap.

Det är hög tid… att professionen blir delägare i sin egen kunskapstillväxt genom en genuin samverkan mellan huvudmän och lärosäten, vilket i sin tur vilar på en samverkan mellan statens olika myndigheter och huvudmännens organisationer. 

Det är hög tid att ge oss professionella på regional och lokal nivå både ansvar och befogenheter!

Se vilka områden försöksverksamheten hittills identifierat

"Vi har kunnat förändra den didaktiska designen i vår undervising"

Om skribenten: Per Wingård är ämneslärare vid Rosendalsgymnasiet i Uppsala kommun. Hösten 2018 inledde han tillsammans med tre kollegor ett forskningsprojekt om andraspråkselevers kamratrespons. Här skriver Per om sina reflektioner kring det nu genomförda projektet, som bedrivits inom ramarna för ULF-avtal.


2019-06-28
Mitt senaste inlägg på denna blogg inleddes med frågan om vad elever egentligen pratar om i lärarens frånvaro. För att ta reda på detta, och hur elever ger respons på varandras texter spelade mina kollegor Maria Gabrielsson, Kerstin Idevall, Marléne Åström och jag in några av de elever vi har undervisat i svenska som andraspråk. Vi var ute efter att identifiera hinder i andraspråkselevers kamratrespons för att sedan, genom aktionsforskning, hitta sätt att kringgå hinder som eleverna eller vi upplevde när de gav varandra feedback. Ett citat från våra inspelningar som tydligt kan illustrera ett hinder var ”Jag är inte en lärare, jag är en elev”.

Efter att ha spelat in 72 elever från fyra olika klasser hade vi en diger samling data att transkribera. Tidigt insåg vi ett förutspått hinder för en utvecklad kamratrespons: elevernas förmåga att uttrycka sig på ett andraspråk. Tankarna sprang före språket och utsagorna begränsades till att bedöma texter med adjektiv, utan att eleverna nödvändigtvis konkretiserade varför de tyckte som de gjorde. Detta visade oss som undervisande lärare att vi behövde förändra vår undervisning. Därför förändrade vi undervisningen så att den skulle innehålla inlärning av lämpliga responsfraser, modellerad kamratresons (där vi lärare agerade) och tydliga genomgångar av vår allt mer utvecklade responsmall.

Ytterligare en försvårande omständighet var när eleverna hade för mycket – eller för lite – att säga om texten som inledde kamratresponsen. Vi valde därför att aktivt styra både gruppindelning och ordningen på texter som skulle diskuteras. Därmed kunde det första textsamtalet verka som förebild för kommande respons, vilket la grunden för en balans mellan de föreskrivna ämnena: textens språk, struktur och innehåll

Genom ovan nämnda åtgärder kunde vi se att såväl innehållet, som strukturen och språket i elevernas respons kunde utvecklas. Det är naturligtvis svårt att med säkerhet kunna urskilja dessa som säkerställda framgångsfaktorer; projektet löpte nämligen endast under en begränsad tid motsvarande 40 % av ett års heltidstjänst. Ändå är det svårt att komma ifrån det faktum att den tid vi fick erbjöd oss chansen att läsa in oss på relevant forskning, att i detalj studera utfallet på den egna undervisningen och att utifrån detta förändra den didaktiska designen inför nya cykler i vår aktionsforskning. Vi tror att undervisningen blev bättre och det har gett oss möjligheten att synliggöra för eleverna att de kan hjälpa varandra i kunskapsutvecklingen. För även om de inte är lärare, så kan de lära av varandra och detta har vårt deltagande i Uppsala kommuns utvecklingsprojekt kunnat visa.

"VINSTEN BLIR TREFALDIG"

Om skribenten: Catharina Tjernberg är fil.dr. och universitetslektor vid Karlstads universitet. Hon har en bakgrund som lärare och specialpedagog och disputerade 2013 med avhandlingen Framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande. En praxisorienterad studie med utgångspunkt i skolpraktiken. Hennes forskningsintresse rör samspelet mellan teori och praktik i pedagogisk verksamhet med fokus på forskning om literacy. Tjernberg arbetar för närvarande med en longitudinell studie där lärares undervisningsstrategier studeras i relation till elevers literacylärande. 

2019-05-13
Den 26 april deltog jag i en ULF-workshop om praktiknära forskning på Södertörns Högskola, där jag föreläste under rubriken ”Att bygga praktiknära forskning tillsammans med skolan”. Jag ville dela med mig av mina erfarenheter av forskare och lärare som tillsammans verkar för skolutveckling på vetenskaplig grund, och där lärarnas frågor är utgångspunkten.

Som lärare och specialpedagog antogs jag 2008 till en forskarutbildning i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet. Den var upplagd så att jag samtidigt kunde hålla kontakt med skolverksamheten. Frågan om hur forskningsresultat skulle kunna göras åtkomliga och användbara för lärare i deras praktik tog form. En annan fråga var hur den tysta kunskap som erfarna och skickliga lärare besitter, men som ofta förblir i klassrummet, skulle kunna formuleras och bli tillgängliga för andra. Samspelet mellan teori och praktik i pedagogisk verksamhet kom på så sätt att bli det centrala i avhandlingsarbetet. 

Jag disputerade 2013 på en praxisorienterad, longitudinell studie inom ’studies in excellence’traditionen. Det senare innebar att jag riktade intresset mot frågan vad som är lärarskicklighet, hur den uppkommer och utvecklas. I Freires anda sökte jag, tillsammans med lärare svar på mina frågor genom en forskningsanknuten, kunskapssökande dialog.Tjernberg och Heimdahl Mattson, (2017) belyser fördelarna med detta tillvägagångssätt: forskningsresultat blir begripliga och användbara för lärare i deras arbete, samtidigt som forskningsfrågorna preciseras och formuleras utifrån skolpraktiken. Vinsten blir trefaldig; lärarnas praktik kläs i ord och teoretiseras med hjälp av forskarna, samtidigt som lärarna inspirerar forskarna att precisera och fördjupa sina vetenskapliga frågeställningar. På så sätt utvecklas både den teoretiska kunskapen och den praktiska verksamheten, och allt fler elever får möjlighet lyckas i sitt lärande. Denna kontinuerliga och ömsesidiga interaktion benämns i artikeln ’triple learning processes’.

Det komplexa samspelet mellan den pedagogiska forskningen, lärarens lärande och elevens lärande, är i ständig rörelse och behöver synliggöras. Reflekterande samtal i alla dess former ser jag därför som ett villkor i byggandet av bron mellan teori och praktik. 

Referenser
Tjernberg C. & Heimdahl Mattson, E.  (2017). From methods and concepts to triple learning processes in school, teachers education and research. Nordic Studies in Education 2017 Volume 39. (1) p. 35-45. DOI: 10.18261/issn.1891-5949

"Initiativkraften och viljan att utveckla skolan är överväldigande"

Om skribenten: Stefan Ekenberg är kvalitetsledare på skolförvaltningen i Mölndals stad, samt ledamot i bedömningskommittén på Göteborgs universitet. Kommittén bedömer forskningsskisser och fullständiga forskningsansökningar inom ramarna för försöksverksamheten.  

 
2019-03-29
Praktiknära forskning. När jag läser dessa två ord förstår jag klassrumsnära forskning. Forskning som ökar förståelsen för relationen mellan lärare och elev. Som utvecklar lärarnas sätt att lära ut, och sätter elevernas lärande i centrum. När vi utvecklar dagens skola är det där vi ska börja. 

För att uppnå detta behöver forskare och praktiker mötas och tillsammans definiera behov och utmaningar. Lärare och andra verksamma inom skolan är inte enbart objekt att studera, utan med- och samverkande subjekt. Först då blir forskningen en stärkande kraft för lärarprofessionen, och kan skapa förutsättningar för alla elevers lärande. 

I slutet av 2018 fick bedömningskomitten, efter den första utlysningen av projektmedel, in 100 skisser som tillsammans manifesterade en initiativkraft och en vilja att utveckla skolan som var överväldigande. Dessa kom ifrån forskare, rektorer, förskolechefer, specialpedagoger och från lärare i flera olika skolformer och från hela Göteborgsregionen. Att sedan välja ut endast en femtedel av skisserna var ingen lätt uppgift, men de 20 projekt som gick vidare till steg 2 påvisade stor potential att faktiskt göra skillnad i klassrummet och i relationen mellan lärare och elev. 

Att bygga en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är en ständigt pågående process, och ULF-avtal har goda förutsättningar att bidra till denna. Detta innefattar inte enbart att skolan anammar redan befintlig forskning, utan också att forskningen anpassas efter de behov som finns i skolan. Det är när forskningen formuleras utifrån autentiska situationer i kärnverksamheten som den kan blir en positiv kraft. Samtidigt skapas också ett utrymme för lärarna och andra professioner i skolan att bidra till forskningen, både som medaktörer och genom sina erfarenheter -  det som i vaga ordalag definieras som beprövad erfarenhet.

I dagarna beslutades att åtta av 20 utvalda projekt skulle beviljas medel. Det är med stort intresse som jag kommer att följa dessa åtta projekt. Jag är övertygad om att de kommer att göra skillnad.

Den långa vägen till att bli forskare i skolan

Om skribenten: Kristina Hansson är vetenskaplig ledare, lektor, för Piteå kommuns förskolor och skolor. Hon är affilierad forskare på institutionen för estetiska ämnen vid Umeå universitet och tidigare medlem i ULF:s nationella samordningsgrupp. 

19-02-25 (Krönikan är tidigare publicerad i webbmagasinet Curie)
En tid efter avslutad forskarutbildning stötte jag ihop med en lärarkollega på stan. Vi hade under drygt 20 år arbetat vid samma skola och hade mycket att prata om. Innan vi skiljdes åt undrade min kollega om det var någon avgörande händelse som lett till att jag bestämt mig för att lämna skolan.

Idag minns jag inte svaret, men frågan har liksom legat kvar och skavt. Inte minst för att den ger uttryck för synen att lärare som genomgår forskarutbildning försvinner bort från skolan.Jag förberedde mig noga. Forskaren hade fått mina frågor i förväg och gett sitt tillstånd till att jag spelade in samtalet. När jag idag lyssnar på inspelningen hör jag inte bara vad forskaren säger utan också hur forskaren både bekräftar och utmanar mina föreställningar om uppdraget som mediepedagog. Idag, många år senare och med ett tränat forskaröra, hör jag också hur jag då som lärare försöker knyta ihop forskarens kunskap med mina egna erfarenheter. Jag lyssnar till hur två olika yrkeskategorier utifrån sina olika kunskaper tillsammans utvecklar strategier för uppdragets genomförande i skolan.

Samtalet gav mig som lärare distans, mod och en öppnare och mer kritisk blick på uppdraget. Genom mötet med forskaren kunde jag ta mig an mitt uppdrag med en fördjupad förståelse om att mediepedagogik och medieanvändning i skolan kan betyda många olika saker. Det vetenskapliga förhållningssättet blev en hjälp att se medieanvändning i ett större samhälleligt och utbildningspolitiskt perspektiv.

Det här är ett intressant exempel på lärarens möte med forskning eller, om man så hellre vill, forskarens möte med skolan. Berättelsen visar att forskaren och läraren i samtalet delade samma intresse och därför kunde forma ett gemensamt objekt att arbeta med. Det handlar om att bägge parter nyttjar sina olika kompetenser och sin kännedom om vad det innebär att erkänna forskning och praktik i skolan som legitima och samverkande verksamheter.

För mig skapade mötet en insikt om vilken potential som finns i att olika kompetenser och kunskaper riktas mot en fråga som båda yrkesgrupperna är intresserade av.  Men mötet var också en yrkesmässig vändpunkt och början på min egen väg som forskare i skolan. Att det skulle ta nästan 20 år innan jag fick chansen, säger en hel del om den brist på tillit och strukturer som behövs för att lärare, likt andra akademiska yrkesgrupper, ska kunna delta i yrkets kunskapsbildning.

"Våra elever har  satt fingret på den grannlaga uppgiften i att både ge och ta emot respons"

Om skribenten: Per Wingård är ämneslärare vid Rosendalsgymnasiet i Uppsala kommun. Hösten 2018 inledde han tillsammans med tre kollegor ett forskningsprojekt i ämnet Svenska som andraspråk. Projektet bedrivs inom ramarna för försöksverksamheten ULF.

2019-01-22
Vad pratar eleverna egentligen om när jag som lärare inte lyssnar? Hur hjälper de varandra att utveckla sitt språk? Och hur pratar de med varandra när de bedömer sina klasskamraters texter? Frågor som dessa var centrala när mina kollegor Maria Gabrielsson, Kerstin Idevall, Marléne Åström och jag tilldelades 10 % av vår arbetstid för att undersöka andraspråkelevers kamratrespons. Den tiden har vi bland annat ägnat åt att formge undervisningsmoment och att transkribera inspelade elevsamtal.

Av den forskning som ska bedrivas läsåret 18-19 har vi nu tillryggalagt drygt hälften av sträckan mellan inledande problemformuleringar och slutgiltig rapport. Hittills kan vi blicka tillbaka på en tid som har gett oss en fördjupad förståelse av elevernas uppfattning om hur en argumentation ska bedrivas. Våra elever har även satt fingret på den grannlaga uppgiften i att både ge och ta emot respons. ”Jag är inte en lärare, jag är en elev” ursäktade en. ”Du vill hitta nånting fel, okej, fortsätt” suckade en annan. Det är lätt att förstå elevernas resonemang; det kan vara svårt både att ge och ta emot respons i samtal med en klasskamrat. Men för att utvecklas i sin språkutveckling måste ju textproduktionen problematiseras och kan eleverna bidra till att synliggöra varandras utvecklingspotentialer i deras skrivande är mycket vunnet.

Under vårterminen väntar en period av fortsatt lektionsplanerande, transkriberande, erfarenhetsutbytande med Uppsala kommuns övriga lärardrivna forskningsprojekt och inte minst författande av våra slutsatser. Mina förhoppningar om att lära av vår handledare, mina kollegor och våra elever har redan infriats. Men vi är som sagt bara halvvägs genom vår forskning om hur användandet av kamratrespons i andraspråksundervisning kan förfinas. Jag ser med tillförsikt framemot vårt fortsatta samarbete och våra kommande insikter. Och visst hoppas jag att fler ska få möjligheten att viga en del av sin arbetstid åt att beforska elevernas kunskapsutveckling; det är nämligen ett konkret sätt att på egen hand realisera läroplanernas kanske mest grundläggande ambition: lusten till det livslånga lärandet.

"Jag lärde mig något nytt om mig själv - att min forskarlust drivs av praktiken"

Om skribenten: Anna Backman Bister arbetar som musiklärare på grundsärskolan i Eskilstuna kommun. Hon är också lektor i musikpedagogik på Kungliga Musikhögskolan, där hon bland annat undervisar i didaktik. En perfekt spindel i nätet i KMH:s arbete med ULF-avtal. 

2018-11-27
Jag har arbetat som lärare i musik och svenska i närmare 18 år med barn i åldrarna 6 till 19 år, alltså både på grundskola och gymnasieskola. Som nyutexaminerad lärare 24 år gammal år 2000 hade jag inte så stor koll på forskning på området, men väl ett stort intresse av forskning. Efter att ha arbetat några år som musiklärare, hade jag identifierat några faktorer som jag verkligen ville veta mer om, bland annat hur man kunde gå tillväga för att inkludera ALLA barn i gemensamt musicerande fast de hade en ojämn kunskapsnivå. Jag visste ju hur mina strategier såg ut, men hur gjorde andra? Eftersom gemensamt musicerande sker i realtid är det inte så lätt som att bara ge dem individuella olika svåra uppgifter! 

Detta ledde till att jag 2007 inledde mina forskarstudier på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Jag skrev min avhandling parallellt med mitt arbete och fick använda kompetensutvecklingstid till detta, men det ingick inte i lärarlyftet, utan var ett samarbete mellan mig och min skola. Jag skrev klart avhandlingen på sju år, och hade under denna tid hela tiden en fot i skolans värld och en i forskarvärlden – vilket var utmanande men mycket givande!

Efter disputationen 2014 testade jag i två år att arbeta heltid på högskolan. Men det var något som inte stämde för mig, jag tappade lusten till forskning! Jag tog tjänstledigt ett halvår, och återgick då på heltid till att arbeta som musiklärare med barn. Denna gång på grundsärskolan. Och DÅ – då kom forskarlusten! Då kom alla frågor tillbaka; varför är det så? Varför funkar detta men inte detta? Hur blir det om man gör så här istället? Jag lärde mig något nytt om mig själv, att min forskarlust drivs av praktiken. 

Nu arbetar jag deltid på grundsärskolan och deltid på Kungliga Musikhögskolan där jag är lektor i musikpedagogik och bland annat undervisar i didaktik, vetenskapsteori och självständigt arbete. Jag är också verksam inom ett par forskningsprojekt, och en spindel i nätet för KMH:s arbete med ULF. Och ULF passar ju mig perfekt! En fot i skolan och en i forskarvärlden. Så tänker jag att alla lärare borde ha det! Växter behöver både näring från jorden och sol på himlen för att växa, och jag tror det är likadant med oss. All forskning ska nog inte vara praktiknära eller praktikbaserad, men jag tror att alla lärare behöver vara både forsknings- och praktikbaserade! Eller som det heter att vi ska undervisa utifrån beprövade erfarenheter och vetenskaplig grund.  Men vad dessa båda begrepp innebär räcker inte detta inlägg till, det får bli ett annat tillfälle! 

"Tack vare min fot i forskarvärlden ser jag klarare på skolans utmaningar"

Om skribenten: Oscar Björk är doktorand i didaktik med inriktning Svenska vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet. Han är legitimerad mellanstadie-, högstadie- och gymnasielärare, men har av olika anledningar kommit att rikta in sig mot grundskolans allra yngsta skribenter. I sin forskning ställer han frågor som rör innehållsliga aspekter av barns tidiga skrivande. Han undervisar på lärarprogrammen (framförallt förskollärarprogrammet) och i synnerhet om barns tidiga språk-, läs- och skrivutveckling. Därtill är han ledamot i Uppsala-nodens styrgrupp.

2018-10-26
Jag kommer mycket väl ihåg när jag fick besked om att jag erbjudits tjänst som doktorand i svenskämnesdidaktik vid Uppsala universitet. Jag stod vid katedern i min mentorsklass, en årskurs 6 på en grundskola i Stockholm. Vi skulle precis inleda ett ämnesöverskridande arbete i flera klasser där SO, Slöjd, Bild och Svenska skulle samarbeta kring ett särskilt tema. Jag minns att jag tyckte att det var problematiskt att timmarna i Svenska skulle ägnas åt stoff från SO. Vad hände med svenskämnets eget innehåll? Jag accepterade dock arbetsupplägget och suddade i min planering för att lämna plats. Men jag tackade samtidigt ja till doktorandtjänsten. Det fanns fortfarande mycket jag kände att jag kunde lära mig om arbetet ute i klassrummen – och det blir mer för varje dag!

Nu ser jag på situationen från ett annat perspektiv. Så här i efterhand kan jag som doktorand och svenskämnesdidaktisk forskare tydligare sätta fingret på vad det var som jag uppfattade som problematiskt med det där ämnesöverskridandet. Jag ska inte gå in på detaljerna kring detta, men min poäng är att tack vare min ena fot i forskarvärlden och min andra i erfarenheterna från klassrummet så tycker jag att jag har insyn i många av de problem och utmaningar som lärare i dag står inför. Det tror jag är otroligt viktigt. För detta gör att jag kan bedriva en praktiknära forskning som jag tror är väsentligt för läraryrket, lärarutbildning och inte minst för eleverna runt om i världen.

ULF-avtalet är, i mina ögon, en satsning på en systematisering av praktiknära forskning som jag tror har mycket goda förutsättningar för att få till stånd en verklighetsförankrad problembeskrivning ur forskningssynpunkt likväl som en fortsatt professionalisering av läraryrket. I en tid när skola, huvudmannaskap och lärarutbildningarnas innehåll är slagträn i politisk debatt så behövs satsningar som tar tillbaka frågan dit den hör hemma: I den praktiknära forskningen som med blicken på skolverksamheten för utvecklingen framåt.

Symmetriskt och komplementärt...

Om skribenten: Malin Westling utbildade sig först till präst men omskolade sig därefter till gymnasielärare i början av 2000-talet. Hon arbetade som lärare med religion och samhällskunskap som huvudämnen i åtta år innan hon 2010 tillträdde som rektor och 2013 som skolchef i Arjeplogs kommun. Sedan 2017 tjänstgör hon som förvaltningschef för utbildningsförvaltningen i Piteå kommun och sitter som sådan även med i Piteå Utbildningsvetenskapliga Råd, PUR.

2018-10-10
”Symmetriskt och komplementärt. Symmetriskt och komplementärt. Symmetriskt och komplementärt…” Dessa ord snurrar allt som oftast i mina tankar och har gjort så sedan i vintras när jag första gången fick kännedom om ULF-avtalen och det uppdrag kring försöksverksamhet med praktiknära forskning som regeringen utdelat. Hur ska jag, som huvudmannens representant i Piteå kommun, kunna inta ett symmetriskt och komplementärt förhållningssätt till akademin? Jag, som bara är en enkel grå kommunal tjänsteman, bunden av såväl nationella som lokala mål och reglementen…

Kanske är jag ensam om denna bävan, vördnad, ja snudd på främlingskap gentemot akademin bland de kommunala huvudmännens representanter? Kanske är det en överdrift att säga att vi kommunala aktörer ofta känt oss underdåniga akademin och dess representanter och därför inte alltid sökt kontakt? Kanske är det inte så vanligt som jag tror att kontakten mellan lärosäte och kommunal huvudman präglats av ett ”lära och bli lärd-” eller ”Sälj och köp-” förhållande snarare än samverkan? Jag vet inte.

Det jag vet är att jag nu har möjlighet att vara med och bygga något nytt. En relation till lärosätena som bygger på nära samverkan, på ömsesidighet, på ett symmetriskt och komplementärtförhållningssätt. Vilket spännande uppdrag!

De inledande träffarna med akademin kring ULF-avtal och gemensam praktiknära forskning har gett mig så mycket, inte minst en känsla av att vara del av något större, av en förändring kring såväl diskurs som förhållningssätt. Möten med representanter som vill utveckling och som har mod att tänka utanför det redan tänkta är stimulerande. De utmanar mina förutfattade idéer kring hur saker förhåller sig eller åtminstone borde förhålla sig. De ger mig möjlighet att tänja min analys kring den egna verksamheten och dess förutsättningar samt ger mig förtroendet att hävda att vi i den kommunala skolorganisationen faktiskt bidrar till lärosätenas verksamhet – inte bara i rollen som forskningsobjekt. Vi blir jämbördiga partners som krokar arm och möter utmaningarna tillsammans, symmetriskt och komplementärt.

Nu gäller det att ta vara på den rörelse som är igångsatt och bygga de hållbara strukturer för samverkan som krävs för att stadfästa dessa – även efter år 2021 då regeringens uppdrag löper ut. Det tror jag vi kan klara. Tillsammans. Symmetriskt och komplementärt.

"Lärarnas insatser och respons har gett mig mod och kraft till fortsatt engagemang"

Om skribenten: Stina Westerlund är lektor i Pedagogiskt arbete och arbetar som forskare och lärare i lärarutbildningen vid Umeå universitet. I nuläget är hon verksam i en magisterutbildning för erfarna lärare som byggts upp i samverkan med Piteå kommun samt i det pågående forsknings- och utvecklingsprojektet Kampen för läraryrkets kunskap som bedrivs i och med kommunen. I botten är Stina utbildad gymnasielärare i slöjd och svenska.

2018-09-26
Det var försommar 2015. Vi var tre som lärt känna varandra under forskarutbildningen vid Umeå universitet. Nu satt vi i en badtunna med hav och horisont framför och där bjöds jag in i ett samtal om att på allvar ta krafttag för att utveckla strukturer till stöd för lärares professionsutveckling. Samtalet flöt lätt. Kanske bidrog den ljusa kvällen och havets rymd till tänkandet av stora tankar. Väl på hemväg hade jag och min kollega från Umeå universitet tackat ett första ja till att i samverkan med en kommun söka göra verklighet av tänkta visioner.

Naturligtvis finns en mer formell berättelse om avsiktsförklaringar, samarbetsavtal och om hur Piteå kommuns vetenskapliga ledare, Kristina Hansson, letade möjliga samverkanspartners vid Umeå universitet, allt i syfte att utveckla praktiknära forskning och stärka en skola på vetenskaplig grund i kommunen.

Ett år senare, hösten 2016, sjösatte vi tillsammans magisterutbildningen Forskning och utveckling i skolan om 60 hp för erfarna lärare. Utbildningen bedrivs på distans från Piteå och har idag över 20 studerande lärare från kommunen. Kurserna har ett tydligt utvecklingsperspektiv med avstamp i yrkets praktik och lärares frågor. I utformandet växte vår insikt om behovet av att lärarutbildning och utbildningsvetenskaplig forskning inte får lämna lärarna i de utmaningar skola och skolhuvudmän står inför vad gäller t ex utbildning på vetenskaplig grund. En stark lärarprofession behöver kontakt med sin utbildning likväl som forskningen behöver kontakt med yrkespraktiken.

Samtalet som på sätt och vis inleddes där i badtunnan fortsatte. Kurserna växte fram i samverkan och emellanåt på tvärs mot akademins gängse former. Att bygga en utbildning i dialog med extern kommunal part har på så sätt varit både spännande och utmanande. Min erfarenhet som universitetslärare och forskare är att det handlar om att ha blick och uppmärksamhet riktad åt så många håll samtidigt, dels mot akademins vetenskapliga traditioner och regelverk, dels mot den kommunala organisationen och sist men inte minst mot lärarprofessionens frågor och behov. Balansgången har ibland varit svår. Akademins statiska regelverk har emellanåt satt käppar i hjulet. Antagningsregler visade sig till exempel exkludera yrkeslärare, vilket vi inte var beredda på. Det akademiska språk som forskare fostras in i kan i mötet med yrkespraktiken bli provocerande och spänningar i den kommunala organisationen kan ta sig oväntade uttryck. I balansgången gäller det att hela tiden söka möjligheter, att vara ödmjuk inför misstag och ständigt vara beredd att lära nytt. För mig har arbetet gett en fördjupad erfarenhet och förståelse för vad det innebär att vara lärande organisationer i samverkan. De studerande lärarnas arbete har stärkt mig i övertygelsen att vägen vi tillsammans prövar är framkomlig. Lärarnas insatser och respons har också gett mig mod och kraft till fortsatt engagemang. Sedan hösten 2017 beforskas olika aktiviteter i Piteå kommun genom forsknings- och utvecklingsprojekt i samverkan. Det möjliggör fördjupad förståelse av vad som händer i arbetet och vilka strukturer som behövs framgent.

Att ta del av ULF-verksamhetens mål och visioner är otroligt glädjande. Här finns en nationell uppslutning som verkar för att få till stånd samverkan kring praktiknära forskning. Med ULF placeras så vårt arbete med Piteå kommun i ett större sammanhang och i en nationell rörelse. Vi är många som tänkt och verkat på olika håll och att få vara med när förändring bryter igenom är spännande. Att stärka lärarprofessionen och den praktiknära forskningen kräver stadiga och varaktiga strukturer och där behövs uppslutning och nationell samling. Jag ser med tillförsikt fram mot att försöksverksamhet drar igång och att lärosäten och skolhuvudmän nu bjuder in till ömsesidig dialog och samverkan.

"Det stora intresset för ULF här i Almedalen visar på ett intensivt arbete och ett genuint engagemang"

Om skribenten: Helena Sagar tog ämneslärarexamen i kemi, biologi, fysik och teknik på Lunds universitet 1987. 2005 började hon sina forskarstudier på CUL Forskarskola som samverkansdoktorand på halvtid, och fortsatte med 50% undervisning ("förvaltningen betalade för mina forskarstudier"). Hon disputerade 2014 i undervisning i NO med inriktning mot pedagogiskt entreprenörskap. Sedan dess har hon en lektorstjänst på Kullaviksskolan. Hon undervisar en klass i NO och teknik på högstadiet, arbetar med skolutveckling på vetenskaplig grund i hela förvaltningen och har 35% tid för forskning. Här bloggar hon om sitt deltagande vid ULF-seminariet i Almedalen.

2018-07-03
Oj, vad det har hänt mycket på de två år som har gått sedan jag var med i Almedalen för första gången i samband med ULF-avtalen! Det märktes genom att det vid dagens inslag i Almedalen var näst intill överfullt i seminarierummet. Oerhört spännande! Detta stora intresse vittnar om ett mycket intensivt arbete och genuint engagemang från alla forskarkolleger, lärarutbildare, huvudmän, lärarkolleger och utredare som varit delaktiga, med Elisabet Nihlfors i spetsen, i att ta fram modeller för den pilotverksamhet som redan har inletts i olika delar av landet.

Då, 2016, liksom idag, var jag med som ett ”livs levande” och ganska ensamt exempel på en disputerad lärare, som är kvar i undervisning i elevgrupp och även har stor del forskning i lektorstjänsten, som jag har i Kungsbacka kommun. 

Inledningsvis var det spännande att min tjänst var unik. Numera är tjänsten fortsatt spännande men det har också blivit tydligt för mig, inte alls oväntat, hur jag sökt efter regelbundna kontakter med andra lektorer i landet och med olika former av forskarmiljöer för fortsatt vetenskapligt inriktad professionsutveckling, för att ha några att ”bolla med” och få stimulans och påfyllning av inspiration. 

Mot bakgrund av detta sökande lät Helle Wijks inledande punkt som ljuv musik i min öron. Helle beskrev hur man under 20 år har arbetat fram strukturer och förhållningssätt för att sjuksköterskestudenter ska få möta en akademisk miljö i både utbildningen och i sin praktik. Representanter från akademien och sjukvården samverkar på ett sätt som visar förståelse och respekt för varandras praktiker och det görs tillsammans med en ledning som tar både praktik och forskning på allvar. Därigenom har man nu 38 sjuksköterskor som efter sin disputation fortsätter att arbeta inom vården samtidigt som de bidrar inom akademien, i sjuksköterskeutbildningen och inom forskning. 

Under seminariet uttrycktes ett mycket stort stöd och stark vilja för att vi ska åstadkomma en motsvarande struktur inom utbildningssektorn. Viljan finns hos många aktörer som har inflytande över utbildningen i våra skolor; forskare, ansvariga för lärarutbildningar, skolhuvudmännen, fackliga företrädare, lärarstuderande, Skolinspektionen och vetenskapliga ledare/lektorer i våra kommuner. Jag är övertygad om att utbildningssektorn kan nå samma goda framgångar som vårdsektorn har gjort. Kanske kan vi, precis som Elisabet Nihlfors inflikade, göra det ännu snabbare om vi tar tillvara de erfarenheter som de har gjort? Våra sektorer liknar varandra genom den kvalitativa, snarare än den kvantitativa, forskningsansatsen och genom att vi har med människors känslor, värderingar, upplevelser och erfarenheter att göra. Jag ser ivrigt fram emot en samverkan mellan skolans praktik och akademien/forskning, med det vetenskapliga förhållningssättet som utgångspunkt för att hela tiden arbeta för ett ökat välmående, engagemang och lärande hos våra barn och elever. Jag ser ivrigt fram emot att min unika tjänst inte längre ska vara unik! 

"Jag ser framemot att se hur ULF kommer till uttryck i klassrummen"

Om skribenten: Per Wingård är ämneslärare vid Rosendalsgymnasiet i Uppsala kommun. Hösten 2018 inleder han tillsammans med tre kollegor ett forskningsprojekt inom ämnet Svenska som andraspråk. 

2018-06-28
För snart ett år sedan, i augusti 2017, stötte jag på ULF-avtalet för första gången. Tillsammans med mina kollegor Maria Gabrielsson, Kerstin Idevall och Marléne Åström, samtliga lärare vid Rosendalsgymnasiet, sökte jag tid för ett praktiknära forskningsprojekt. Under höstterminen växte vår ansökan fram och lagom till julledigheten hade Uppsala kommun beviljat vårt forskningsprojekt. Som ett resultat av att vi alla undervisar i svenska som andraspråk kom frågeställningen att lyda: hur påverkas kvaliteten i andraspråkselevers kamratrespons av den didaktiska designen?

Skälet till vår nyfikenhet är att vi undervisar svenska som andraspråk på gymnasiet och på Rosendalsgymnasiets språkintroducerande program. Där, i andra kommuners skolor och på andra utbildningsnivåer (högstadiet och vuxenutbildningar) har vi på varsitt håll sett vilken potential andraspråkselevers kamratrespons har. Den potentialen vill vi fördjupa oss i. Det känns därför värdefullt att tid avsätts för inläsning, observationer, reflektioner, enkätinsamling, intervjuer och skrivande. 

Förutom de insikter vi hoppas kunna presentera skriftligt hägrar ytterligare förtjänster med vår praktiknära forskning. Redan innan det har dragit igång har vi vidgat vårt nätverk tack vare värdefull handledning från Ammie Berglund, lektor på Katedralskolan i Uppsala. Genom projektpresentationer har vi även satts i kontakt med andra skolor i kommunen och med forskare på universitet. Ett forum där vi har getts den tid som behövs för att på ett meningsfullt sätt få knyta samman praktik och teori. 

Nu väntar ett sommarlov; därefter börjar en tid av inläsningar, inspelningar och insikter. Jag ser framemot att genom forskningsprojektet lära känna mina elever, mina kollegor och mig själv. Jag ser framemot att ingå i ett projekt, vars syfte förkroppsligar läroplanens ambition om skolan som en grogrund för ett livslångt lärande. Jag ser framemot att se hur ULF-avtalet kommer till uttryck i klassrummen. 

Påskrivet och klart!

Om skribenten: Olle Bergh är koordinator för ULF inom Uppsala kommun. Han har jobbat 15 år som lärare och lika länge som rektor, då han bland annat startade Rosendalsgymnasiet i Uppsala 2005. Dessa erfarenheter har han nu tagit med sig i sin roll som verksamhetsutvecklare med placering inom gymnasieskolan.

2018-05-30
En högtidlig ceremoni hölls i universitetets Humanistiska teater när ULF-avtalet mellan Uppsala universitet och Uppsala kommun signerades. Ett års förberedelser, förankringsarbete och diskussioner mellan lärosäten och mellan Uppsala universitet och Uppsala kommun bär nu frukt. Det konkreta arbetet med att skapa en gemensam forskningsmiljö hos kommunen kan äntligen komma igång! De närmaste åren skall vi som de två stora organisationer vi är, tillsammans vrida och vända på våra förutsättningar och möjliga sätt att optimera en gemensam infrastruktur för praktiknära forskning. Vi kommer att fördjupa de samarbetsformer vi redan har.  Vi kommer att kreera, diskutera, pröva, förkasta och utveckla vår pilot. Vi kommer att möta motgångar, en pilot som inte prövar var gränserna går är ingen riktig pilot. Men vi kommer också att nå framgång!

Det kommer att vara värt allt arbete, för de möjliga vinster vi kan uppnå är stora! Vi kan hitta forskningsfrågor som utgår från de frågor och behov våra lärare och rektorer har. Vi kan stärka skolornas forskningsförankring och bidra till elevernas måluppfyllelse och vi kan inte minst bidra till att fylla läraryrket med ett starkt utvecklingsperspektiv! Det skall vara kul att vara lärare och att bedriva utvecklingsarbete är bland det häftigaste man kan göra inom yrket!

Bloggpremiär med Kristina Hansson

Om skribenten: Kristina Hansson är lektor i pedagogiskt arbete och medlem i den nationella styrgruppen för ULF. Hon arbetar dels som forskningssamordnare vid lärarhögskolan i Umeå och dels som vetenskaplig ledare vid Piteå kommuns Utbildningsförvaltning. Kristina har studerat styrningen av skolans utveckling och försökt att förstå glappet mellan policy och praktik. Hennes forskning har bland annat bidragit med kunskap om det praktiska arbetet med att genomföra förändring i skolan.

2018-04-27
Det är inte utan viss stolthet som jag tar mig an uppdraget att vara den första bloggaren på denna webbsida. Det känns nästan som att invigningstala: högtidligt, spännande och  förhoppningsfull inför det nya och intressanta, som efter många tankar under lång tid plötsligt tar gestalt! Du som läser kanske inte känner riktigt så och istället kanske du funderar över vad det kan vara som är så upphetsande med en webbsida som heter ”ULF-avtal”? Jag kan delvis förstå en sådan undran. 

Bakom den lite byråkratgrå rubriken "ULF-avtal”  finns en mängd spännande och intressanta idéer och ställningstaganden. Bland annat att en symmetrisk och komplementär samverkan mellan huvudman och lärosäte, mellan lärare och forskning är en viktig utgångspunkt för praktiknära forskning.  ULF-avtal syftar till att (en gångs för alla) minska glappet, mellan forskning och praktik, mellan skola och akademi, mellan lärare och forskare. Med en invigningsbloggares entusiasm vill jag utbrista:  Det är nu det händer, det som borde ha hänt för länge sedan, att lärare liksom andra yrkesgrupper ges förutsättningar att delta i och bedriva forskning och att kopplingen stärks mellan lärarutbildning och skolans praktik! Det är som att lite nya vindar blåser som talar om tillit till professionens omdöme och kunnande. Kan åren av tillit till kontroller och mätningar av resultat med utpekande av brister vara tillända?  

Utredningar som berör frågan om praktiknära forskning, skolans utveckling och lärares professionsutveckling duggar tätt. I mitt arbete står jag med en fot i akademin och en i skolan och kommunen. Jag delar min arbetsvardag mellan försöksverksamheten ULF (utbildning, lärande och forskning) och att i en kommun leda arbetet med en skola på vetenskaplig grund. Dagligen (och i bland också på andra tider) funderar jag på hur man kan skapa framkomliga vägar för fördjupad samverkan för praktiknära forskning som baserar sig på lärares och skolans behov av kunskap. Arbetet är en ständig balansgång mellan olika organisationers olika kulturer och uppdrag för att undvika hinder och hitta sätt att ta sig framåt tillsammans. 

I utredningen Forska tillsammans – samverkan för lärande och förbättring (SOU 2018:19) föreslås bland annat att staten bör reglera skolhuvudmännens ansvar för att samverka, i det här fallet med lärosäten och forskare. Kan eller bör staten tvinga fram samverkan? Vad blir det då för slags samverkan? Vi kan i alla fall konstatera att det finns ett starkt statligt tryck vad gäller samverkan idag.

Begreppet samverka, eller att ”verka samman” framstår i en svensk kontext som något positivt och gott. Liksom demokratibegreppet, är samverkan något som är svårt att säga emot, men som omärkligt kan ändra betydelse utan att man riktigt är medveten om att så sker. Det mest lysande exemplet på en så kallad begreppsförskjutning, som jag kommer att tänka på just nu, var när innebörden av demokrati plötsligt innebar individens rätt att välja. Min fundering är om staten reglerar samverkan, kommer då innebörden att förskjutas?

Återvänder vi till idén om samverkan för praktiknära forskning mellan skolans yrkesverksamma och forskare vid universitet och lärosäten, så är det ju långt ifrån självklart att mötet och samverkan, kommer att formas likvärdigt utifrån bägge parternas behov. För det fall praktiknära forskning framhålls som ett universalmedel för att åstadkomma en bättre och effektivare skola och undervisning, kan då relationen rent av bli asymmetrisk? Om forskning framhålls som lösningen på skolans bristande måluppfyllelse försvårar lite ett sådant synsätt möjligheten att tolka samverkan som en praktik där att forskare och lärare likvärdigt, symmetriskt och komplementärt tänkt och lär av varandra i kunskapande processer, som kan ge underlag för utveckling och förändring i praktiken?

I mitt sätt att tänka är varken praktiknära forskning eller samverkan mellan lärare och forskare, mellan huvudman och lärosäte någon quick fix, utan en viktig del i en skola vars utveckling styrs utifrån bägges professionella omdöme, kunnande och visdom. Ytterst kanske den samverkan som talas om i utredningen bör utgå från att out-come är beroende av parternas förmåga att skapa tillit och förtroende i möten som sker i ”ögonhöjd”?

Så här avslutningsvis i invigningsbloggen skickar jag med några kloka ord inför arbetet med att upprätta ULF-avtal av Margret Mead: "A small group of thoughtful people could change the world. Indeed, it´s the only thing that ever has."

Kristina Hansson