Skolans intressenter samlade vid ritbordet: Hur ska framtidens ULF-avtal se ut?

2019-10-22

Alla var där när SUHF bjöd in till rundabordssamtal om formerna för ett permanent ULF-avtal; fackförbund, lärosäten, myndigheter, huvudmannaorganisationer och forskningsfinansiärer. Halvvägs in i försöksverksamheten börjar avgörande frågor om finansiering och organisation att pocka på. Hur skapar vi bästa möjliga förutsättningar för långsiktig samverkan mellan lärosäten och skolhuvudmän? Krävs en regional struktur, och hur skulle den i så fall kunna se ut?  

Rundabordssamtalet hölls den 21 oktober i Dalarnas hus i Stockholm. 

Ett nationellt ULF-avtal som ska stärka lärarutbildningens forskningsbas och skapa förutsättningar för en skola på vetenskaplig grund, måste regleras och organiseras med precision. Så hur gör man? Ett sextiotal intressenter deltog vid Sveriges universitets- och högskoleförbunds rundabordssamtal för att tänka tillsammans. Som förebild står fortfarande sjukvårdens ALF-avtal, där lärosäten samarbetar med universitetssjukvården kring verksamhetsutveckling, utbildning av läkare och klinisk forskning. Samtidigt är skolvärlden mycket mer komplex.  

– Här ska vi ha med oss kring 1200 huvudmän med stora skillnader i kapacitet. Några har de resurser som krävs för att organisera skolan utifrån forskning och beprövad erfarenhet, medan många fler brottas med sitt ansvar. Vi har alltså en helt annan verklighet än ALF-organisationen där det finns ett antal landsting och en befintlig regional struktur, men för att få en likvärdig skola tror jag att vi liksom vården måste samla oss på regional nivå, sa Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson.

Dagens samtal handlade också om förvaltningen och fördelningen av potentiella ULF-medel – medel som både ska finansiera forskning och byggandet av samverkansstrukturer. 

– Om vi behandlar statliga medel som ett litet byte som snabbt ska fördelas mellan oss kommer vi bara att skapa tomtebloss. Det gäller att våga sänka garden och jobba långsiktigt tillsammans. Vi mäktar inte med att göra något storskaligt på en gång, då är det bättre att bygga stabilt från grunden, sa Eva Åkesson, rektor vid Uppsala universitet. 

Inte bara samverkan mellan lärosäten och huvudmän diskuterades. Med aktörer från hela skol- och utbildningssektorn till bords blev det naturligt att lyfta blicken och se ULF-avtalets plats i ett större skolpolitiskt landskap.

– Ett framtida ULF-avtal måste hänga ihop med andra politiska satsningar. Dels professionsprogrammet men även den regionaliserade myndighetsstrukturen samt den kommande utredningen om hur gymnasieskolan ska regionaliseras. Kanske är det inte de enskilda detaljerna som är viktigast, utan att allt detta bildar en genomtänkt helhet, sa Camilo von Greiff, direktör för Skolforskningsinstitutet. 

Att ”allt inte bara handlar om forskning” var ett återkommande tema i samtalen. Inte desto mindre är forskningen essentiell i ett ULF-avtal och en förutsättning för den likvärdiga och vetenskapligt förankrade skola som alla talar om. 

– Vi sitter just nu och skissar på ett inspel till forskningspropositionen. Det viktigaste är att politiken inser att den praktiknära skolforskningen är nödvändig för att skolpolitiken ska kunna implementeras. Den är ingen isolerad ö, utan behövs för att göra lärarutbildningen starkare, för att ett professionsprogram ska bli lyckosamt och för att de skolpolitiska ambitionerna i 73-punktsprogrammet överhuvudtaget ska kunna genomföras framgångsrikt, sa Camilo von Greiff.

Fler röster

Cecilia Christersson, regeringens särskilda utredare och vicerektor för Globalt engagemang och utmaningsbaserat lärande, Malmö universitet
 – Jag tycker att ALF-avtalen kan ge oss insikt om vilka principer som skulle kunna adapteras till ett motsvarande ULF-avtal. I mitt utredningsarbete gjordes en värdefull kartläggning av nationella samverkansmodeller mellan skolhuvudmän och lärosäten med lärar- och förskoleutbildning, då särskilt kring praktikutvecklande forskning. Vad gäller modeller för regional samverkan är både Mälardalen med sitt samhällskontrakt och Pedagogiskt utvecklingscentrum i Dalarna (PUD) viktiga att lyfta fram. De är båda goda exempel på hur mångårig samverkan med fokus på regionala samhällsutmaningar som leder till gemensam utveckling, får effekter på individnivå inom såväl skola som lärosäte.

– Det är viktigt att ULF-samverkan får långsiktiga förutsättningar som inte behöver anpassas till årliga politiska budgetar. Här är just ALF-avtalen bra exempel på att man har allokerat finansiella resurser över lång tid. För att möjliggöra likvärdighet inom hela skol- och utbildningssektorn skulle riktade statsbidrag för kommuner indelade i regionala områden kunna vara en lösning.

Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet
– Det finns ett uppdämt behov av att stärka forskningssamverkan och förbättra förutsättningar för lärare att delta och bedriva forskning. Det är också viktigt att knyta samman ULF med etableringen av ett professionsprogram. Vi behöver mer forskningsresurser och vi behöver ett system som både kan ta hand om och utveckla lärares beprövade erfarenhet, kompetensutveckling och relevant forskning. Det kräver regionala samverkansarenor där lärosäten, huvudmän och professionen tillsammans äger, utvecklar och tar ansvar.


Per-Arne Andersson, chef för Avdelningen för utbildning och arbetsmarknad, SKL
– Jag deltog i ett samtal där vi var överens om att vi behöver en direktkoppling mellan universitet och huvudmän, utan mellanhänder, för att huvudmännens viktiga frågor och behov ska kunna fångas upp. Vi kunde inte avgöra vilket organ som ska besluta om forskningsanslagen, bara att det inte är en regionaliserad skolmyndighet som ska ha den rollen. Personligen tror jag att ett fristående forskningsinstitut som Ifous skulle kunna hålla ihop huvudmännen, där fristående aktörer ingår. De kan ha en detaljkunskap om hur det ser ut i Hylte eller i Luleå som inte ett regionaliserat Skolverk kan ha. 

– När det gäller medel och finansiering tror vi inte på en allt för stor volym till en början – då finns risken att vi inte kan hålla tillräckligt hög kvalitét. Det är bättre att bygga ut succesivt så att forskning i samverkan får gott rykte och kvalitéten kan säkerställas.
 

Andrea Dahlkild